Breven till världen

Jag gillar att skriva och kan vanligtvis komma på något att skriva om men nu, nu är det tomt i skallen! Eftersom jag studerar teologi per nätkurs vid Öppna universitetet krävs det att jag läser och skriver lite mera än jag tidigare gjort. Varje vecka ska jag skriva ett essä-svar på minimi 500 ord om någonting jag nyss läst och min otränade hjärna kvider av träningsvärk. Varje gång kämpar jag för att få ihop tillräckligt text för jag tycker vanligtvis att frågorna kunde besvaras med ungefär två meningar. (När jag klagade för en väninna om mitt problem att få ihop tillräckligt
med text kontrade hon med att det är så här man lär sig skriva en timmes
predikningar om ingenting. Urk, jag vill inte lära mig det!) När jag sitter framför datorn och klämmer ur mig ord känns det ibland som om jag bara svänger mig med fina ord för att det ska se bättre ut än det i verkligheten är. Men sakteligen tror jag att jag börjar få lite kläm på hur jag ska göra. Det härliga är ändå att jag bara fått goda vitsord och det sporrar förstås till att fortsätta. Det känns verkligen som att det här är rätt grej för mig! Jag hoppas bara att det känns lika rätt när nyhetens behag har lagt sig och det känns gnatigt och tråkigt nån gång.

Oj, vad roligt det kan va att få besök! Idag kom en väninna på besök med sin son. Efter lite te och paj kidnappade sonen hastigt gubben min och utnämnde honom till lekfarbror så väninnan och jag fick förbättra världen i allskönsro! Härligt när man får njuta av vänner och diskussioner! Det måste absolut göras om snart! Jag hade ju nästan glömt hur uppfriskande det kan vara att få prata av sig!

Oj, vad många utropstecken det blev! Men det är faktiskt värt varenda ett, ska du veta.

Det har blivit riktigt vinterkallt nu och det känns väldigt ovant. Men
det vackra vädret med härligt solsken klagar jag inte på. Det gör mig på
så gott humör att få en rejäl portion av solljus varje dag.Det har bildats klara fina istappar på bergväggarna. Det ser ut som om någon hällt vattnet och det har stelnat som genom ett trolleri.När det är fukt i luften och det blir kallare bildas härliga iskristaller. Det ser ganska lustigt ut, tycker jag.Haren har gått sin egen väg ut över isen. Det var alldeles fullt av olika spår på isen nära stranden men haren hade varit modig och skuttat iväg mot nya äventyr.Solen när inte särskilt högt över horisonten mitt i vintern men jag är glad att få se den alls. Och när det är riktigt kallt är det trevlig att baka något mumsig.Jag har bakat Runebergare i formar som kallas italienska bakelseformar. Det är stadiga muffinsformar och jag gillar dem skarpt! Det kommer att bli flera skapelser i de formarna – det vågar jag lova!

Dag tre började lugnt med härlig frukost i gott sällskap. Sen hastigt rafsa ihop bagaget och bussen jag tänkte hinna med åkte iväg utan mig. Jag hade tur och vi var flera på hotellet som inte hann med bussen så vi delade på en taxi.

Någon jag pratade med under dagarna tyckte att jag var modig som kom ensam. Jag förstår inte riktigt hur den tänkte. Jag reste inom Finland till ett tillfälle där jag förväntade mig finna hundratals finlandssvenskar och jag visste med säkerhet att jag skulle träffa människor jag kände. Visseligen har jag aldrig varit i Vasa på egen hand tidigare och aldrig har jag varit på Kyrkodgar tidigare men ändå, modig?? Nåja, jag kunde ju ha berättat om när jag har rest ensam i Europa tidigare och andra “modiga” saker jag gjort men jag ville ju inte skrämmas

Sammandraget av kyrkodagarna var Ungdomens Kyrkodagar som presenterade sina beslut för de vuxnas Kyrkodagar. Det var viktiga och bra beslut som de kommit fram till och jag hoppas verkligen att det var framtidens ledare vi såg och hörde. Ungdomar är kloka och förstående, synd bara att många vuxna växer ifrån det.

Festmässan i Trefaldighetskyrkan radierades och televiserades. Det var en upplevelse att få se hur de gjorde när de filmade. Ännu har jag inte sett eller hört resultatet men det ska bli spännande. Här kan du se festmässan på Arenan. Jag gillade alldeles speciellt att fira gudstjänst med så många kyrkvana deltagare. Psalmsången ljöd stark och växelhälsningarna fungerade just som de ska. Härligt att vara en av många!

Efter mässan hade jag gott om tid att äta lunch och inhandla vägkost till hemresan. På tåget kom jag att tala med en kvinna som var på väg hem från sin brors begravning. Vi pratade om allt möjligt och tiden gick snabbt. Hela helgen har präglats av möten med bekanta och nya människor. Det har varit en härlig helg och jag är verkligen glad att jag kom mig iväg!

Bilder från Kyrkodagarna finns i galleriet.

Andra dagen på Kyrkodagarna vaknar jag med huvudvärk och trött kropp.
Som tur är valde jag redan på kvällen att inte stressa på morgonen utan
gav mig tid att ta det lugnt och njuta av hotellfrukosten. Jag sökte mig
till universitetsområdet och lyssnade till Maria Küchen, en strålande
talare och författare från Sverige. Det knäppa är att det hon sade var
inga stora revulutionernde saker eller statshemligheter, hon lyfte fram
det som vi visste men inte formulerat. Vi ska stå för vår tro om vi vill
bli tagna på allvar. Vi behöver inte göra så stora saker utan låta våra
handlingar så frön i andra. Vi får komma ihåg att kyrkan är den plats i
denna stressade, pressade värld dit man får komma och vara sig själv,
en fristad. De sociala rummen i församlingarna är viktiga och oaser för
alla som deltar.

Temagruppen jag valde behandlade sociala medier
(SoMe) som är ett verktyg på kommande i församlingarna. Det är lätt och
billigt att nå många och de allra flesta ungdomarna finns på Facebook.
Det finns många fördelar med SoMe men också faror. Vi behöver vara
medvetna om farorna men vi måste ändå våga utnyttja SoMe. Andlligt liv
på webben är ett projekt som har som mål att utbilda en tredjedel av
församlingarnas anställda i sociala medier för att möta
församlingsmedlemmarna på nätet. Jag tycker att det skulle vara
jätteviktigt att så många anställda som möjligt skulle få insyn i de
sociala medierna. Jätteviktigt är också att de anställda, ALLA anställda
som ser sig behöva det, skulle få bra arbetsredskap som datorer,
tabletter och telefoner för att kunna jobba på webben. Var ska
församlingen vara om inte där dess medlemmar är?

Seminariet jag
deltar i behandlar svenskan i Finland. Det är ett viktigt ämne och i
dessa tider av sammanslagningar till höger och vänster är det
livsviktigt att svenskan överlever. Men, jag måste erkänna, gäsp, att
jag inte riktigt orkar engagera mig. Det är en panel med mycket duktiga
människor och jag hyser stort förtroende för att de kommer att jobba
vidare för att bevara och vidareutveckla det finlandssvenska.

Kvällen
lovar gemenskapskväll i Trefaldighetskyrkan och senare Musikcafé i
kryptan. Jag har redan träffat många vänner och bekanta och jag känner
mig glad och nöjd över att jag kom mig iväg till Vasa. Det har varit en
semester för själen!

Vill du läsa mera kan du läsa mitt blogginlägg på Kyrkpressen.

Till att börja med några bilder från Vasa “by night”. Det var en verkligt fin solnedgång här idag.
Så till kyrkodagarna. Det har varit en fin inledning och riktigt roligt att träffa nya människor. En stand-uppare fick bli stand-in-are för biskopen som skulle komma från Sverige fick flyget inhiberat rakt framför näsan och hann inte fram i tid. Den här killen, Jonas Helgesson, är en ohyggligt bra föreläsare. Han är rolig och är bra på att väcka folk. Det satte igång mångas hjärnor i kväll och det han sa gick pang rakt i hjärtat på oss hela bunten!Kvällen avslutades med Iona-inspirerad mässa i Brändö kyrka. Så jag grät! Det var så vacket och så varm stämmning och så härligt och jag är så trött. Tårarna rann i strida floder och näsduken ville inte räcka till.

Nu är det god natt och see ya tomorrow!
Over and out.

Byte i Tammerfors……julkortsvackra hälsningar från Parkano…
…och snart är det byte i Seinäjoki.

När du åker nånstans, när sätter du på turistglasögonen?Jag menar inga riktiga glasögon utan sättet att se, se allt runt omkring dig med förundrarn som om du såg det för första gången.

I morse drog jag iväg på en liten trip till Vasa över helgen. Jag har inte varit i Vasa just alls och aldrig som vuxen så det ska bli riktigt roligt att se lite mera av Finland. Jag märkte redan i bilen på vägen mot Åbo att jag kopplat på “turist-mode”. Jag tittade mig omkring som om jag aldrig åkt längs Skärgårdsvägen förut. Det ÄR vackert! Snöiga träd och vita fält i det blå gryningsljuset. Det öppna havet med de isiga stenarna vid stranden. Jag är lyckligt lottad som får bo i ett så fint landskap.

Nu sitter jag på tåget med datorn framför mig och njuter av landskapen som susar förbi. Det är tyst i kupén, ett par läser tidningar och byter med varann, en yuppie sitter och kisar framför sin dator (jag tror han skulle behöva glasögon), en tjej lyssnar på musik i hörlurar och tåget skumpar lite och gnisslar i ett. Det är riktigt trevligt. Om ett par timmar är det byte i Tammerfors och sen byte i Seinäjoki innan jag på eftermiddagen är framme i Vasa.

Vad ska jag då göra i Vasa? Jo, jag ska delta i Kyrkodagarna! Det ska bli riktigt roligt att få vara med och att få träffa likasinnade från hela stiftet. Jag vet inte riktigt vad som väntar men det gör inget, det blir nog bra hur det än blir!