Jag gillar att skriva och kan vanligtvis komma på något att skriva om men nu, nu är det tomt i skallen! Eftersom jag studerar teologi per nätkurs vid Öppna universitetet krävs det att jag läser och skriver lite mera än jag tidigare gjort. Varje vecka ska jag skriva ett essä-svar på minimi 500 ord om någonting jag nyss läst och min otränade hjärna kvider av träningsvärk. Varje gång kämpar jag för att få ihop tillräckligt text för jag tycker vanligtvis att frågorna kunde besvaras med ungefär två meningar. (När jag klagade för en väninna om mitt problem att få ihop tillräckligt
med text kontrade hon med att det är så här man lär sig skriva en timmes
predikningar om ingenting. Urk, jag vill inte lära mig det!) När jag sitter framför datorn och klämmer ur mig ord känns det ibland som om jag bara svänger mig med fina ord för att det ska se bättre ut än det i verkligheten är. Men sakteligen tror jag att jag börjar få lite kläm på hur jag ska göra. Det härliga är ändå att jag bara fått goda vitsord och det sporrar förstås till att fortsätta. Det känns verkligen som att det här är rätt grej för mig! Jag hoppas bara att det känns lika rätt när nyhetens behag har lagt sig och det känns gnatigt och tråkigt nån gång.