Breven till världen

Jag har spenderat en hel del tid på facebook och så en dag i förra veckan satt jag där o hängde när jag såg ett inlägg om eko-fasta. Det blev till ett eko i mitt huvud och jag tänkte fasta + fb = sant! Jag ska fasta i år, jag ska facebookfasta! Så när jag vaknade idag på askonsdagen var inte längre facebook en del av min dag. Tidigare har jag kollat efter uppdateringar otaliga gånger under dagen på min smartphone men inte nu. För säkerhets skull avinstallerade jag appen igårkväll, för tänk om jag i min tanklöshet bara öppnat den som vanligt?! Så, nu är min telefon fb-fri och i datorn är inte fb längre min öppningssida i webbrowsern.

Gissa om det känts tomt idag? Jo, jag har registrerat flera saker som jag normalt hade delat med omvärlden i form av en statusuppdatering på facebook.
Till exempel hade jag nog berättat att jag hade trevligt lunchsällskap på snabbmatsrestaurangen och att den faktiskt var SNABB-matsrestaurang idag, att jag simmat 500 meter idag, att naturen är väldigt vacker i sin vinterskrud just nu och kanske några flera saker. Det kändes tomt att inte kunna dela dessa tankar med mina vänner men å andra sidan har jag mera att blogga om då jag inte konstant mikrobloggar på fb.

Så nu återstår att se vad allt jag hittar på att göra istället för att sitta o slötitta på dataskärmen och fb! Det första är detta, att blogga.

Så återstår ett frågetecken, ska jag nu trycka på “share”-knappen i min blogg och lägga upp en link på fb? Jag vill ju gärna dela min blogg med mina fb-vänner men att dela på fb är att vara på fb enligt min logik, så nej, det blir ingen link på fb. I alla fall inte på mitt initiativ. Jag kan ju alltid hoppas att jag har nån vän som informerar mina andra vänner var de hittar mig… Eller så får jag ta telefonen och RINGA nån av mina vänner och berätta om min dag. Hemska saker vilka förändringar!

Kära du,

nu måste jag berätta om en rolig överraskning jag gjort! Jag började med en tom konfektlåda, tidningspapper och tapetklister.Sen tog jag hushållspappersrullar, mera tidningspapper och klister och lite annat smått och gott, och gjorde en hel hög med servettringar! De färdiga servettringarna placerade jag i den tapetserade konfektasken och så gjorde jag ett fint läderband runt. Det blev en härlig överraskningslåda som jag ikväll tog med mig till världens bästa bloggare och hennes superduper kock till karl. För se, när världens bästa bloggare dukar då bloggar hon om det o jag har sett att variationen på servettringar inte varit så stor! Så nu var det dags att utöka hennes servettringsförråd och ge henne en passlig låda att förvara dem i. Nu är det bara för kocken att fixa mera underbart käk och för bloggaren att duka, duka och duka igen! Enda problemet blir väl att välja vilken modell som passar till vilken mat och vilka gäster!
Det är så roligt att få överraska med nån liten present! Det var jätteroligt att pyssla ihop det hela och oj, vad roligt att få överräcka presenten! Det blev en riktigt skön och trevlig kväll med mycket prat om allt möjligt. Vänner, vad sku livet va utan dem?

Pysselhälsningar
Janette

När jag flyttade in i en hyreslägenhet i Åbo för läääänge sen fanns det en spegel på väggen. Konstigt nog fanns den inte där när jag flyttat ut Jag tyckte den var praktiskt o helt okej i utseendet så den fick flytta med mig. Den spegeln har nu då hängt med i över 15 år och jag är rätt trött på den. Den är fortfarande helt okej, men omodern o gammal hos mig.
Redan för några år sen planerade jag köpa en stor spegel till hallen. Jag tittade längtansfullt på stora speglar med guldram på IKEA men kom mig aldrig för att köpa nån. Jag hade aldrig några mått och att köpa på vinst och förlust ville jag inte. Nu i förra veckan hade jag ärende å jobbets vägnar till ena billighetsvaruhuset i stan och då snubblade jag nästan bokstavligen över den här spegeln. Den stod på golvet och den är stor. Jag beundrade den en stund och funderade om den kanske är för stor. Nej, jag SKA ha den, tänkte jag. Så några dagar senare stack jag mig in i varuhuset och köpte spegeln. Utan att ha mätt spegeln, utan att ha mätt väggen. Mitt ögonmått påstod att det skulle bli bra, och det blev det ju! Nu är jag så glad och nöjd, och det är gubben med! Det var den här spegeln som jag skulle ha helt enkelt.

Med kameran i högsta hugg ville jag föreviga den härliga rimfrosten och det underbara ljuset idag. Begränsat med tid hade jag förstås men trettio bilder hann jag knäppa. Resultat? En enda bild som jag kan säga att blev bra. Tur att det är digitala bilder!Kllicka på bilden om du vill se den i större format.

PS. Det som hänger i elkablarna är fisklinor! Fiskare brukar stå på bron och fiska och ibland fastnar linan i elkablarna…

Kära Du,
det känns så svårt att komma igång med brevskrivandet. Här sitter jag och funderar på vad jag ska skriva, vad vill jag berätta och var tror jag att du vill läsa? Jag gör ett försök i alla fall, fast det känns som om det inte just hänt något värt att nämna.

Jag börjar känna mig återställd efter influensan, jag tror ju att det var nåt av de tre virus som lär härja i vårt land som angrep mig och däckade mig. Nåja, antibiotikan är uppäten men om den hade nån inverkan har jag svårt att uttala mig om för fortfarande har jag hosta och lite snuva och rösten är raspig som den bästa wiskey&tobaks-rösten! Men det goda är i alla fall att det inte längre är svårt att andas och att jag kan sjunga. Jag sjöng lite för mig själv när jag for tillbaka på jobb efter sjukledigheten men det gick inte för jag fick inte luft! Men nu är klimpen i lungorna försvunnen och allt är väl, förutom konditionen som är totalt spårlöst försvunnen! Kanske den for mend klimpen nånstans?

På lördag firade jag min hälsa med karaoke på Biffi men det var ingen höjdare för karaokevärden var inte så proffsig som jag är van vid att de är och utbudet av sånger var skralt om man inte ville sjunga nåt sliskigt på finska. Söndagen firade jag min hälsa med att gå ut och efter lite samarbetsproblem fick jag igång motorsågen och tog ner några träd som får bli ved. Vi har egentligen akut brist på ved så det blir till att röja på tomten nu för att vi ska ha det varmt nästa vinter. Vi har så pass tätt med träd på tomten att det nog inte är nåt problem att röja, det blir bara luftigare och fint. Nu harmar det mig att jag inte passade på att ta “före-och-efter”-bilder! Det hade varit roligt att visa. Men jag är ju inte färdig än, så kanske jag ska passa på att knäppa några bilder innan jag fortsätter.

Vackert väder har det också varit de senaste dagarna och än lovas det solsken ett par dagar. Det är så otroligt skönt att kunna vända ansiktet mot solen och låta strålarna smeka kinderna. Jag blir så lycklig av ljuset! I morgon är jag ledig så jag ska njuta av ljuset till max men jag har inte ännu bestämt mig om jag ska fälla flera träd eller göra hushållsarbete. Båda behövs, men jag tror att solen får bestämma! Är det soligt är jag ute och njuter av den friska doften av skog, trä och motorsåg!
Ha det gott!

Vintersol- och snöglitterhälsningar
Janette

Kära du,
det är en ny arbetsvecka på kommande. Ja, den här gången ska det bli en arbetsvecka för nu är jag innerligt trött på att gå här hemma o skräpa! Visserligen har inte hostan gett sig riktigt men med antibiotikakuren jag fick ska det väl ge sig snart. I alla fall borde det inte vara smittsamt mera.
Under dagen kom jag att tänka på att det kanske inte skulle vara helt fel att planera lite för veckan. Jag brukar vara ganska tröttt o grinig när jag kommer hem. Så nu har jag skalat nåt kilo potatis färdigt för de närmaste dagarnas matlagning och så gjorde jag veckosallad. Det är en väldigt bra sallad som håller länge och inte är den dyr heller. Receptet är många år gammalt och klippt ur en veckotidning. Sen brukar jag ju inte koka upp dressingen, det går bra ändå bara med att röra ihop den. Och ingredienserna kan man variera. En variant som inte håller riktigt lika länge är med ca ½ huvud kål, 1 paprika, 1 gurka, 1 burk inlagd pumpa och 1 burk ananas. Den behöver inte lika mycket dressing eftersom det är en del blöta ingredienser.
Men jag borde kanske fundera lite på lunchlådan till jobbet? Så att jag inte bara tar till snabba kolhydrater o blir ännu grinigare innan arbetsdagen är slut. Ja, det blir nog en tur i köket ännu innan kvällen är slut.
Med matlagingshälsningar,
Janette

Kära Du,
jag tänkte att jag skulle skriva några brev. Försöka i alla fall. Det är så sällan jag skriver brev numera att jag nästan glömt hur man gör, men jag tror att Du gillar brev så jag skriver till Dig.
När man inte vet vad man ska tala om brukar man börja med vädret, det är ju tacksamt. Så jag börjar med vädret. För ett drygt halvår sen, i slutet av maj, låg jag på gräsmattan här hemma och solade. Jag tänkte att jag skulle inleda sommarsäsongen ordentligt och ta varje tillfälle i akt att jobba på en fin solbränna och bli riktigt brun under sommaren. Det var väl bra tänkt men lyckan var kortvarig. Den där gången i maj var enda gången jag solade på hela sommaren! I juni började det regna och sen dess har det varit regn och mulet mest hela tiden. Jag minns inte exakt men det känns som om inte solen visat sig på ett halvt år. Jag vet att det funnits soliga dagar, men de är nog väldigt lätträknade. Regnet övergick till snö när det blev kallare men solen lyser allt jämnt med sin frånvaro. Jag är så innerligen trött på regn, snö och fram för allt på bristen på solsken! Jag önskar att jag kunde slänga mig på nästa flyg till solen! Men som om inte bristen på solsken var nog så dras jag med flunssa. Det började före julen, en omgång utan feber som jag nästan repade mig från och nu efter nyår kom en ny omgång med hög feber. Febern har sjunkit undan men den drog fram en skrällande hosta. Jag är så trött på att vara sjuk och utan sol!
Förlåt, man ska inte inleda en brevväxling med klagovisor, jag vet. Det är inte rätt att börja med att hälla allt sitt missnöje över den andra men nu gjorde jag det ändå. Här har Du mig – en missnöjd, trött och gnällig brevskrivare.
Jag ska bättra mig till nästa brev, jag lovar!

Med gråvädershälsningar,
Janette

Efter en hektisk period innan jul och halvstressig jul i arbetets tecken har jag nu haft några dagar ledig. Jag har kurerat en envis flunssa och latat mig. Ett par dagar spenderade jag i soffan med en god bok, dock inte så bra som jag förväntat mig men den gick att läsa. Den här läslättjan hade jag planerat i nästan en månads tid så inte undra på att boken inte klarade av att leva upp till mina förväntningar!
Nyåret firade jag i Pargas med min goda vän L och ett par nya bekantskaper. Det blev god mat, trevligt sällskap, toppenstämmning och karaoke. Just så där passligt och skönt festande. Härligt. Nu har jag ännu en ledig dag att njuta av och sen bär det iväg på jobb igen med många dagar jobb efter varann. Ja, förresten kan jag stoltsera med att vara en av huvudförtroendemännen (genuskritik!! -personerna?) på jobbet. Det finns minst 3 fackförbund bland personalen så vi är flera som får ta hand om de fackliga frågorna. Jag får se till att jag kommer iväg på nån kurs så fort som möjligt för jag känner mig ganska ute och cyklar vad gäller förtroendemannauppgifterna.

Att ha ledigt och inte göra nånting sätter igång kreativiteten. Jag började pyssla på en present idag. Presentask, tidningspapper och tapetklister. Det ska bli så roligt att göra den här presenten och att få ge bort den! Jag hoppas den blir så fin som jag vill att den ska bli. Bäst att vara noggrann! Innehåller är hemligt än så länge. 🙂

Nytt år – nytt liv. Ha det gott och ta hand om dig och de dina!