Breven till världen

Jag har
haft problem med att hitta på vad jag ska laga till mat dag efter dag. Det
kändes tomt i huvudet o tomt i kylskåpet. Jag visste ju nog att det i princip
finns huuur många sorters maträtter som helst man kan laga till middag men är
det stopp i hjärnan så är det. Att sen fråga familjen vad de vill ha till
middag och få standard svaret ”mat” hjälper inte mycket. Alltså måste jag komma
på nån hjälp i idétorkan.

Jag började med att skriva upp alla matsorter
jag kunde komma på att vi ätit eller skulle kunna äta. D.v.s. mat jag vet att
jag kan göra utan att dess mera behöva söka fram recept.

Sen hängde
jag upp listan på kylskåpsdörren och bad familjen välja. Resultat: De ville
fortfarande ha ”mat” till middag. Men nu har jag ändå ett hjälpmedel när jag
funderar vad jag ska hitta på. Följande steg blev att skriva upp i
väggalmanackan vad vi ätit varje dag.

Det har två
fördelar. Dels ser jag när vi ätit vilken mat och dels kan man kolla hur gamla
matresterna i kylskåpet egentligen är! Så, nu har vi en ganska varierad meny
och jag har hittat lusten att laga mat igen.
Somliga dagar står det ”rester” i kalendern men det har faktiskt blivit
mera sällan efter att jag började med mitt nya list-system! Jag har också
blivit bättre på att uppskatta vilken mängd mat jag ska göra.

PS. Bilderna är tagna med telefonen så kvaliteten är därefter.

Det var inte meningen, jag lovar!
Det var helt i misstag!
Ojs.

Jag glömde blogga igår.

Det var ingen större miss för jag tycker inte att det finns något att rapportera från gårdagen. Det var en helt vanlig dag på jobbet, inget speciellt alls. Men, min långa raka av blogginlägg varje dag bröts. Äsch då.

Den här dagen däremot är jag ledig så jag vaknade av mig själv lite över 6. Jag låg i sängen och snurrade en stund men insåg att jag inte skulle få tag i sömnen mera så lika bra att stiga upp och få någonting gjort. Jag har bakat hela dagen. Det blev sandkaka, ett kakbotten, en plåt toscarutor, en plåt mockarutor, en massa kokostoppar och så några Mozartkulor. Oj, var det allt? Kändes som mycket mera… Men, jag är inte färdig. Det ska bakas bullar, rulltårta, amerikanska cookies och kanske en plåt mockarutor till, fast inte idag. Det kommer flera dagar. Nu ska jag fylla boxen till bredden så att jag bara behöver ösa upp därifrån när det blir dags för kaffekalas för släkten. Och för den som suckar jag kan jag säga att jag gillar att baka. Det har varit en riktigt skön dag för mig! Nu tänker jag inta en skön position i soffan med en god bok. Där blir jag resten av dagen o kvällen. Så det så.

Enligt pappas devis så kan jag konstatera att det goda med sjukledigt är att man kan sitta hemma framför datorn o snörvla hela dagen. Jag har uppdaterat Westerbackas hemsidor! Jag har varit trött på utseendet en längre tid och funderat hur jag ska förnya dem och nu gjorde jag slag i saken och förnyade. Jag trodde ren att jag förstört sidorna och råddat ihop allt men det var en ogrundad oro. För bara nätet samarbetade så gick det hur fint som helst. Nu har jag redigerat sidor och lagt upp allt möjligt gammalt material i ny tappning. Kan hända att jag rent av blir så inspirerad att det kommer nåt nytt upp på sidorna! Jag vet att jag har en grupp som gärna vill läsa fortsättningen på historien om huset och det skulle ju vara roligt att få den nerskriven. Så kanske jag snörvlar en dag till framför datorn…
PS. Klicka på bilden så kommer du till webbsidan.

När jag flyttade in i en hyreslägenhet i Åbo för läääänge sen fanns det en spegel på väggen. Konstigt nog fanns den inte där när jag flyttat ut Jag tyckte den var praktiskt o helt okej i utseendet så den fick flytta med mig. Den spegeln har nu då hängt med i över 15 år och jag är rätt trött på den. Den är fortfarande helt okej, men omodern o gammal hos mig.
Redan för några år sen planerade jag köpa en stor spegel till hallen. Jag tittade längtansfullt på stora speglar med guldram på IKEA men kom mig aldrig för att köpa nån. Jag hade aldrig några mått och att köpa på vinst och förlust ville jag inte. Nu i förra veckan hade jag ärende å jobbets vägnar till ena billighetsvaruhuset i stan och då snubblade jag nästan bokstavligen över den här spegeln. Den stod på golvet och den är stor. Jag beundrade den en stund och funderade om den kanske är för stor. Nej, jag SKA ha den, tänkte jag. Så några dagar senare stack jag mig in i varuhuset och köpte spegeln. Utan att ha mätt spegeln, utan att ha mätt väggen. Mitt ögonmått påstod att det skulle bli bra, och det blev det ju! Nu är jag så glad och nöjd, och det är gubben med! Det var den här spegeln som jag skulle ha helt enkelt.

Kära du,
det är en ny arbetsvecka på kommande. Ja, den här gången ska det bli en arbetsvecka för nu är jag innerligt trött på att gå här hemma o skräpa! Visserligen har inte hostan gett sig riktigt men med antibiotikakuren jag fick ska det väl ge sig snart. I alla fall borde det inte vara smittsamt mera.
Under dagen kom jag att tänka på att det kanske inte skulle vara helt fel att planera lite för veckan. Jag brukar vara ganska tröttt o grinig när jag kommer hem. Så nu har jag skalat nåt kilo potatis färdigt för de närmaste dagarnas matlagning och så gjorde jag veckosallad. Det är en väldigt bra sallad som håller länge och inte är den dyr heller. Receptet är många år gammalt och klippt ur en veckotidning. Sen brukar jag ju inte koka upp dressingen, det går bra ändå bara med att röra ihop den. Och ingredienserna kan man variera. En variant som inte håller riktigt lika länge är med ca ½ huvud kål, 1 paprika, 1 gurka, 1 burk inlagd pumpa och 1 burk ananas. Den behöver inte lika mycket dressing eftersom det är en del blöta ingredienser.
Men jag borde kanske fundera lite på lunchlådan till jobbet? Så att jag inte bara tar till snabba kolhydrater o blir ännu grinigare innan arbetsdagen är slut. Ja, det blir nog en tur i köket ännu innan kvällen är slut.
Med matlagingshälsningar,
Janette

Jag fick sån lust att baka! Så på ett par dagar blev det chokladmuffins (delikata – finns inte ett spår kvar av dem annat än på vågen), amerikanska chokladkex (heelt enligt receptet men jag hade inte alla ingredienser så det blev lite surrogat men bra ändå) som jag bar iväg till jobbet för att inte alla skulle landa på min våg, och till sist maränger med strössel (mumsiga de också). Marängsmeten vispade jag över ångbad vilket jag aldrig gjort så tidigare. Jag har nog vetat om att man kan göra det och nu läste jag nånstans att det skulle bli bättre så jag prövade. Det blir faktiskt bättre så! Strösslet var nåt nytt det också och det piffade upp marängernas bleka uppenbarelser till trendiga småkakor.
Nu är snart även marängerna ett minne blott så jag får väl baka lite till nån dag.

Jag har grejat lite på sistone, dels på jobbet, dels hemma.
På jobbet byggde jag en blomlåda (140x50x80cm) i veckan. Det är en låda med rum för två plastbunkar med löstagbar toppram (så att man kan lyfta bort plastbunkarna vid behov) och jag tycker den blev riktigt bra. Det skojiga med den är att det blev väldigt mycket snack om den på jobbet. Kort sagt så verkar det som “alla andra” på jobbet inte trodde att jag kunde bygga en fjuttig liten blomlåda men jag bevisade motsatsen. (Kvinnor KAN – ifall det nu var nån som inte insett det…) Som motvikt till snickerierna sydde jag en jeansväska igår. Jag hade smått börjat på den tidigare men nu hade jag tid och inspiration att göra färdig den. Det tog mig nästan hela dagen! Voj pust så många sömmar det blev! Jag hade ingen modell eller beskrivning hur jag skulle göra så det blev till att tänka efter många gånger så att jag inte behövde sprätta så mycket. Till slut fick jag den klar så nu är det bara att flytta över allt från min handväsk-korg till den nya bagen. Jag e faktiskt riktigt nöjd med den här också.

Nu har jag snickrat och sytt och det är riktigt roligt ibland att kunna göra nåt och säga, den här har jag gjort. Att få se resultatet av sina egna händers verk.

Jag har en liten åker. På min lilla åker har jag sedan länge planerat en örtträdgård i fina geometriska former. Men, jorden är så hård att jag inte kommit mig så långt i projektet. Så, nu fick jag plötsligt inspiration och frågade brorsan om jag kunde få låna hans grävmaskin för att flytta undan jorden från min 8×8 meters ruta som ska bli örtträdgården. (Han e nog bra snäll brorsan när han låter mig leka med hans arbetsredskap!!)Igår hämtade jag grävmaskinen och började lite försiktigt gräva. Idag vaknade jag tidigt och fortsatte. Jag är jätteglad att jag fick låna grävmaskinen för lerjorden var ställvis som cement och det blev en rejäl hög jord som jag flyttade undan! Aldrig i livet att jag skulle ha gjort det med spade och skottkärra.Nu när rutan är tömd på jord kan jag börja snickra det geometriska mönstret. Ritningen är klar och modellbitarna för allt virke är klara sen förr så det är bara att skaffa hem virke och börja snickra.En vacker dag kommer det att bli riktigt fint. Tror jag…

När jag satt där och grävde kom jag plötsligt att tänka “varför skulle bara pojkarna få “leka” med grävmaskinen när det är så roligt?” Och nej, det är inte bara pojkarna som får leka! Jag får oxå.