Breven till världen

Ikväll hade jag bjudit in en hel hög med vänner till Tupperware-visning. En gång för länge sen sålde jag själv Tupperware så det var riktigt kul att vara värdinna och bara behöva se på grejerna. Det har nog ändrat en hel del men det finns oxå en hel del som hängt med länge. Och så finns det en litenliten del som hängt med JÄTTElänge. Det byter färger, försvinner och kommer igen. Alltid finns det nån som suckar över att serien den sparat på har bytt färg. Alltid finns det nån som suckar över att just det där som den hade tänkt köpa inte längre finns i katalogen. Alltid finns det nån som gläds över de nya produkterna. Alltid finns det någonting att prata om! Och det är ju där som det viktiga är, det sociala. Att träffas, att få prata bort en stund, att få tugga i sig något gott.
Så tack till Marika som orkade släpa med sig alla produkterna och stort tack till alla mina vänner som orkade komma på besök! Det var trevligt o det gör vi om nåt varv!

Ps. Här är kampanjen, kampanjen och katalogen om du vill bläddra…

Idag har vi firat våra födelsedagar med våra familjer. Det blev riktigt trevligt och mmmmmmm… vad det kan va gott med kakor! Jag har bakat och bakat lite till och grejat och donat. Idag när jag plockade fram alla sorter blev det hela tio sorter på bordet!! Oj då. Chokladtårtan och smörgåstårtan var nog de bästa. Mums!
Det är så roligt att baka och så tycker jag ju att det “måste” finnas diverse sorter. Nu har jag fått pippi på småbröd. Vanligtvis brukar jag baka några sorter och sen köpa kex till men den här gången ville jag göra småbröden själv. Det blev Pippibröd (även kallade chokladsnittar), kokostoppar och finska pinnar. Jag vill påstå att de gamla fina småbröden är underskattade! Jag tänker fortsätta och baka småbröd för det så gräsligt roligt. I värsta fall får jag bära dom med mig till jobbet, de försvinner nog där…

Det är självförvållat, jag vet, men jag har för många saker på gång till lika – IGEN. Så därför tänker jag inte skriva nån lång trevlig bloggroman utan bara konstatera att jag inväntar tisdagen för då har jag det mesta av stressen bakom mig. Det är roliga saker jag planerat in, men för tätt och då blir det stressigare än det skulle behöva vara. Ibland blir det bara så och då får man ta det. Sen får man skrapa ihop sig och ta det lugnt en stund innan man orkar planera för mycket på för kort tid igen. För det kommer att hända igen, jag lovar! Så pass känner jag mig själv vid det här laget…

Trevlig helg!

Nu har jag lagt upp bilderna på vårt fotogalleri och där kan man se dem i full storlek. Bilderna här på bloggen är rätt små så jag rekommenderar att du följer ser på bilderna i galleriet. Klicka på bilden så kommer du enklast dit!

Tråkigt nog så tog batteriet i min systemkamera slut efter vårt besök på Nationalmuseet, så bilderna från musikhuset är tagna med telefonen.

Idag var en annorlunda arbetsdag. Vi, de flesta anställda vid Pargas kyrkliga samfällighet, Väståbolands svenska församling och Länsi-Turunmaan suomalainen seurakunta, stuvade in oss i en buss och drog österut. På programmet stod ett besök på Nationalmuseet, ett besök i det nya Musikhuset och däremellan lunch.
Jag har faktiskt ganska länge tänkt på att jag borde ta mig till Nationalmuseet eftersom där finns så många av våra kyrkors gamla skatter och nu behövde jag inte fundera mera. Det var ett verkligt intressant besök som nog gärna kan göras om med ännu bättre tid.[Bilden lånad från Nationalmuseets webbsida och föreställer Erik von der Lindes begravningsvapen från år 1666, kopia finns i Pargas kyrka]

Lunchen var ingen höjdare. Den tänker jag inte orda mera om för det var den inte värd.

Musikhuset. I mitt tycke rätt oanseenlig på utsidan men wow vilken insida! Vilka häftiga lösningar! Vilken akustik! Jag vill definitivt besöka en symfonikonsert där! Konstverket som hänger i taket är ganska häftigt det också!

Jag återkommer med flera bilder!

Jag har
haft problem med att hitta på vad jag ska laga till mat dag efter dag. Det
kändes tomt i huvudet o tomt i kylskåpet. Jag visste ju nog att det i princip
finns huuur många sorters maträtter som helst man kan laga till middag men är
det stopp i hjärnan så är det. Att sen fråga familjen vad de vill ha till
middag och få standard svaret ”mat” hjälper inte mycket. Alltså måste jag komma
på nån hjälp i idétorkan.

Jag började med att skriva upp alla matsorter
jag kunde komma på att vi ätit eller skulle kunna äta. D.v.s. mat jag vet att
jag kan göra utan att dess mera behöva söka fram recept.

Sen hängde
jag upp listan på kylskåpsdörren och bad familjen välja. Resultat: De ville
fortfarande ha ”mat” till middag. Men nu har jag ändå ett hjälpmedel när jag
funderar vad jag ska hitta på. Följande steg blev att skriva upp i
väggalmanackan vad vi ätit varje dag.

Det har två
fördelar. Dels ser jag när vi ätit vilken mat och dels kan man kolla hur gamla
matresterna i kylskåpet egentligen är! Så, nu har vi en ganska varierad meny
och jag har hittat lusten att laga mat igen.
Somliga dagar står det ”rester” i kalendern men det har faktiskt blivit
mera sällan efter att jag började med mitt nya list-system! Jag har också
blivit bättre på att uppskatta vilken mängd mat jag ska göra.

PS. Bilderna är tagna med telefonen så kvaliteten är därefter.

Åh, så skönt med en ledig måndag. Speciellt som det säkert var en del snöröjning på agendan på jobbet .
Jag håller tydligen på att bli mommo eller senior eller vuxen eller utvilad för i morse vaknade jag av att gubbens väckarklocka skrällde till kl 5.30. Vanligtvis brukar jag vända sida och tänka skönt, nu kan jag sova några timmar till, men icke denna morgon. Jo, jag vände sida och tänkte att jag kan sova en stund till men efter 10 minuter insåg jag att jag lika gärna kan stiga upp och dra iväg till stan. Jag tog en färja senare än en vanlig arbetsdag och var på plats i Myllys köpcenter kl 9 (efter en kort sväng till Bauhaus). Dessvärre öppnar ju köpcentrets butiker först kl 10! Men, det hade jag räknat med och spenderade en timme i det stora varuhuset Prisma. Man får galant en timme att gå åt genom att lugnt kika på alla världens grejer som finns till salu! Efter det satte jag mig på Arnolds och åt en bagel och läste Turun Sanomat. Dit for nästan en timme till. Gräsligt skönt att faktiskt ta det lugnt och inte bara tänka dit,dit,dit och dit ska jag ännu och rusa vidare. Jag hann fint med ett varv i klädbutikerna och ett varv i skobutiken. Det blev några byxor och ett par Gore-Tex vinterskor till halva priset!Sådana här men i mocka. Varma o sköna e dom, de blir nog bra på begravningarna på jobbet. Så nu hoppas jag att det inköpet ska skrämma vintern på flykten bums. Den här vintern känns lång, det har varit vinter sååå länge redan och jag längtar efter våren. Takdropp, fågelsång, varmt i solen, naturen som börjar grönska… Ja, nog längtar jag!

Så trodde vi att det skulle bli vår, fåglarna övade sina drillar, solen värmde, vägarna var nästan helt bara och så blev det som det alltid brukar bli. Bakslag. Takatalvi. SNÖ!
Igår kväll när det höll upp i snöfallet sopade jag trappan och skyfflade bort snö på ett litet område framför dörren. I morse såg man knappt var jag putsat… Så det var bara att klä på sig och ge sig ut igen och göra ett bättre arbete. Pasi pulsade iväg för att låna traktorn och jag tog skyffeln och gjorde några gångar som katterna uppskattade stort. Till slut fick vi röjt vägar och planer… Tack vare pappas traktor och snöslunga! Jag är glad att vi får låna verktyg för att skotta för hand hade inte varit roligt!