Breven till världen

Från denna luggslitna gamla trotjänare skulle det bli en köksö.

Jag har fixat och donat och ännu är det inte 100% färdigt men nästan. Det ser färdigt ut i alla fall.

Jag slipade fronten och målade den vit. Jag spikade vitmålad pärlspont runt om och skrivade hjul under. Problemet var att hela köksön kippar när man öppnar lådan. Nu är lådan tom och ändå kippar det framåt, tänk hur mycket det kippar när lådan är full med ved! Så problemet löses med ballast. Inuti på baksidan står en stenskiva och under ska en betongskiva skrivas fast. Ingendera syns i slutändan. Betonskivan är införskaffad men av fel mått så jag måste få den kapad och där ber jag vackert att gubben ska hjälpa mig. Få se när vi hinner med det.

Till toppyta köpte jag en måttsågad limmad träskiva av ask som jag oljade in med vallmoolja (!). En fin burk som kostade skjortan, så det måste ju vara bra. Jag funderade en liten stund varför jag inte kunde olja med paraffinoljan jag hade hemma men eftersom den här oljan var så dyr och fin så tog jag den. (Vaddå, logiskt tänkande??) Skivan blev så fin av 3 varv olja att jag nu har svårt att ställa någonting på köksön av rädsla för att det ska bli märken på ytan. Där ska jag baka har jag bestämt. Härlig yta att knåda bulla degen på!

Så, här kommer nu då bilderna på hur den nästan färdiga köksön ser ut.
Jag tycker att den är fin och det är det viktigaste.

Eftersom vi eldar med ved gäller det ju att få fyr på veden. Det går ju bra med tidningar och diverse uppfinningar men det jag gillar allra bäst är ‘törv’. Törv är trä som är fullt med kåda. Ett träd som blir skadat skyddar sig genom att bilda extra mycket kåda på det skadade partiet och trämassar blir impregnerad med kåda. Det här träet är väldigt lätt tänt och brinner länge, perfekt tände alltså. Nu har jag inte törv på lager så jag kom på att jag kanske kunde göra ett surrogat. Jag lade stickor i en gryta med stearin och paraffin och lät dem dra en stund. Sen tog jag upp dem och lät dem torka. När de var torra lade jag dem i en avlagd kattmatslåda i väntan på användning.Nu blir det spännande att se om jag grejat på i onödan eller om pinnarna är bra tände. Pinnarna är spill från mitt köksö-projekt och stearin-paraffinmassan är gamla ljus jag smälte ner. Återanvändning för hela slanten alltså!

Mera om köksön kommer det snart, det artar sig ska ni veta!

Vi värmer vårt hus uteslutande genom att elda (panna med vattentank + kakelugn & vedspis) och vi har varit lite lata på att lägga ihop ved åt oss. Nu när det stormade så rysligt på annandagen föll det nästan 10 träd på vår tomt. Vi behövde inte ta beslut om vilka träd vi skulle fälla, de föll av sig själv. Ett par träd föll inte helt utan stod och stödde sig på sin granne. De träden vill jag inte fälla själv utan bad min bror komma och hjälpa oss. Ja, alltså, hos oss är det jag som går ut med motorsågen och gubben får ta kvistjärnet (vesurin). De träd som hade fallit helt och hållet hade jag tagit hand om tidigare men nu kom brorsan med traktor, vagn och motorsåg. Han fällde de lutande träden och några andra som fick åka med av bara farten. Sen körde han omkring med traktorn och vagnen och plockade upp stockarna. Det blev en nätt hög med stock som väntar på att bli kapade och klabbade. Jag är så innerligen glad att ha en så snäll bror, för det var många timmars slit som han besparade oss med sin traktor! Tänk att tvingas ta hand om alla dessa träd med motorsåg och skottkära! Oländlig terräng som det är för en skottkärra i skogen hade vi fått kånkka och bära alltihop! Jag får träningsvärk av bara tanken! Nu har vi en del kvistar som ligger kvar i skogen men de får vi lägga ihop i högar så hämtar brorsan dem med traktorn sen. Lyxigt värre!

Vår lilla kisse Manda är en aktiv typ som lätt blir uttråkad. Nu har vi byggt ett eget höghus åt henne. Utkikstornet på toppen har hon själv modellerat. Jag hämtade hem en låda och kapade några små hål i den men det var tydligen inte tillräckligt. Manda har rivit upp hålen genom att bita loss små bitar. Ibland har hela golvet varit fullt att pappspån som “råttan” Manda har har rivit loss. Snart finns det ingen låda kvar alls…De undre våningarna har kommit till senare och är sammanbundna med hål i väggar och tak/golv så att hon kan krypa in och ut kors och tvärs. Det är ett ganska roligt hus men har Manda inte sällskap i leken så ligger hon helst höst upp och spanar över vad som händer runt omkring henne. Ja, och har hon tråkigt så modellerar hon väggarna igen…

Efter ett par veckor med jobb och diverse måsten på mina lediga dagar hade jag idag en helt ledig dag. Jag hade skrivit in i min kalender att det var min dag för att inte ens i misstag planera in något. I morgon är jag också ledig från jobbet men tyvärr kunde jag inte hålla dagen för mig själv fast jag nog skrivit “min dag” i kalendern för den dagen också. Jag får väl vara nöjd med att jag ändå fixade 50%!

Vad gör man då på en helt ledig dag? Precis vad man själv vill förstås! För mig var det att sova så länge jag ville, att komma till botten på bykkorgen, att laga mig en god lunch och att komma igång med projektet “köksö”.
*Bykmaskinen har snurrat hela dagen (tack gode Gud för bykmaskinen!).
*Vedlåren blev tömd, putsad, slipad, stabiliserad och målad. Nu måste jag inhandla panel, toppskiva och lite ditt och datt innan jag kan fortsätta.
*Till lunch blev det färsk tagliatelle med tomatsås som jag gjorde själv från grunden och till den plockade jag färsk timjan och persilja i trädgården! De tål lite frost o det har ju inte varit vinter att tala om ännu, men nog kändes det lite skojigt att plocka örter i snön.
*Till på köpet har jag tagit det lugnt, suttit vid datorn och framför teven. Jag är så nöjd över att ha haft en hel dag för mig själv här hemma. Skönt att få pyssla på i egen takt. Jag måste skriva in “min dag” oftare i kalendern!

…not goodbye but see you soon again!För snart ett år sedan flyttade en 15 årig flicka från andra sidan jordklotet in hos oss för 3 månader. Hon heter Mahli och är Rotarys utbyteselev från Australien. Det var en rolig och givande tid och ibland lite påfrestande men så är det ju i vilken familj som helst. Vi kom varann nära och hennes föräldrar hälsade på i september och bodde då hos oss en vecka. De kom att bli våra mycket goda vänner och Mahli känns som vår dotter. Hon är en härlig tjej, full av liv, lust och upptåg. Det är sällan tyst när man har Mahli med och hon är så ljuvligt glad-retfull-impulsiv med massor av planer och framtidstro.

Idag var det dags för henne att åka hem tillbaka. Trots att hon under året bott hos tre andra familjer förutom hos oss bad hon oss köra henne till flyget. Hon kom till oss igår och stannade sista natten i Finalnd hos oss. Genast hon kom kändes det som att nu var familjen samlad och vår dotter var hemma. Det är så lätt och otvunget för oss att umgås! Jag är otroligt glad att hon ville komma till oss och ville att vi skulle följa henne till flyget.

I snöyra och blixthalka körde vi till Helsingfors-Vanda flygfält. Med på resan var Mahlis goda vän Petter och på flygfältet mötte Sandra upp. Vi var en liten avskedskommitté och när det var dags för Mahli att gå genom säkerhetskontrollen blev det långa kramar och en del tårar. Det är alltid så ledsamt att säja hej då när man inte vet när man träffas igen. För Mahli var det ändå med verkligt delade känslor hon kramade oss, dels att åker hon från oss i Finland men tillika åkte hon ju hem till sina nära och kära som inte sett på så länge. Tårar med ett leende.

Det är en 30 timmars flygresa med byten i Frankfurt, Singapore och Sydney som Mahli har gett sig iväg på. Flyget från Finland gick kl 14 och när hon kommer hem är det söndag mitt på dagen! Hon har gjort den en gång förut, när hon kom hit, så hon är inte riktigt första resans flicka, men nog är det ju ändå ett äventyr att åka runt halva jordklotet ensam!

Nu sitter jag här och saknar henne redan, men bara hon kommer välbehållen hem blir det att hålla tät kontakt! Till sån’t är internet fantastiskt! Sen är det bara att börja lägga stora slantar i spargrisen så att resan till Austalien inte ligger allt för långt borta i framtiden – vi har ju någon att hälsa på där nu!

Jag har tidigare skrivit i Svängrums blogg, gubben och jag har en blogg för våra vänner, så öppnade jag en egen blogg och idag har jag skrivit första inlägget i Kyrkpressens specialblogg inför det stundande stiftsfullmäktigevalet. Det är bloggomani just nu!

Ifall att det har gått någon förbi så är jag uppställd i valet för stiftsfullmäktige. Då kommer väl följdfrågan – vad är stiftsfullmäktige? Enligt Borgå stifts webbplats är svaret: Stiftsfullmäktige är ett organ som deltar i
stiftets administration. Till stiftsfullmäktiges huvudsakliga uppgifter
hör att godkänna stiftets verksamhets- och ekonomiplan samt dess budget. Stiftsfullmäktige leder tillsammans med biskopen och domkapitlet verksamheten i stiftet. I frågor som rör verksamhet och ekonomi är stiftsfullmäktige det högsta beslutsfattande organet.

Så nu försöker jag bli invald i stiftets högsta beslutsfattande organ. Lite knäpp måste jag nog vara… Men, det behövs väl knäppa personer också. Jag tycker ju att det är intressant med kyrka, stift och församling och jag tycker det är intressant att träffa alla dessa människor från stiftets alla håll och kanter. Till på köpet tycker jag att det är skoj att resa kring i svenskfinland, och nåja, i Finland och resten av världen med för den delen.

Nu ska jag ändå koncentrera mig på att fortsätta blogga. Hitta på nya saker att skriva om och fota så att det sku bli lite bilder här på bloggen att pigga upp dig med!

Det här ska inte bli någon inredningsblogg men jag måste ändå berätta. Jag har sett flertalet bilder på köksöar av varierande slag men två har fallit mig i smaken och nu vill jag också ha en sån. I mommos gamla hus fanns en vedlår, ett skåp med en låda som kippar ut utan att ändå helt falla ut. Nu har min bror övertagit huset och renoverar det från grunden så all inredning åkte ut. Jag reserverade vedlåren och nu vill jag göra en köksö av den. Här ser du en bild på det sorgliga elände som ska föreställa en vedlår. Den var en del av ett längre skåp men de delarna var snabbt avlägsnade. Nu gäller det bara att få till en ordentlig sockel, stabilisera upp låddan, slipa, måla, lägga panel runt och skaffa en bra bordsyta. Ja, det är ju gjort i en handväning! – OR NOT. Jag brukar vara bra på att börja på projekt men sämre på att få dem färdiga. Vanligtvis tappar Pasi nerverna och gör färdigt det jag börjat på med. Jag lovar att jag ska försöka vara snabb med det här projektet och få det helt färdigt på egen hand! Håll tummarna för mig!