Att bo på en
liten ort har sina för- och nackdelar. Alla känner alla och det kan vara svårt
att sticka ut. Men samhället skyddar också. Alla vet vad alla gör. Så om någon
råkar ut för någonting finns hjälpen ofta nära till hands. Men skyddet kan
också vara en nackdel. Gemenskapen skyddar sina missbrukare. Ryktet går snabbt
när polisen kommer till orten och kollar rattnykterheten. Den som har för vana
att ta en, två stärkare innan den sätter sig bakom ratten vet att hålla sig på
sin kant den dag poliserna kommer och kan på så sätt fortsätta äventyra de
andras säkerhet på vägarna en annan dag.
Jag jobbar på den
lilla servicestationen mitt i byn och där ser jag många som tyvärr gillar att tömma
både ett och två glas. Det finns par som dricker tillsammans, det finns de som
tömmer sitt glas för att ha någonting att göra, de finns de vars händer skakar
som asplöv när de kommer in efter dricka på morgonen. De finns barn som inget hellre
önskar än att föräldern ska sluta dricka. De finns de som söker sällskap med
glaset i hand, de finns de som verkar dricka lagom och de finns de som man vet
att kommer att dricka ihjäl sig. Det är så fruktansvärt tragiskt. I ett så
litet samhälle finns det så fruktansvärt många som är beroende av alkoholen.
Jag läste en gång
någonstans att en gravid kvinna kan dricka upp till 10 portioner per vecka utan
att barnet tar skada. Jag minns att jag ryggade tillbaka och tänkte att så
många portioner skulle jag inte dricka ens när jag inte är gravid. 10 portioner
betyder ett glas vin eller en öl till maten varje dag och två på helgen. Okej,
när jag spjälker upp det så här låter det inte som så mycket men jag tror att
det skulle vara en mycket god inkörsport till ett beroende.
Alkoholen är inte
av ondo i sig. Klarar man av att dricka med måtta kan det vara socialt trevligt
och förhöja upplevelsen av en middag. Men när alkoholen tar överhanden då är
det problematiskt. Kanske det är vårt lands ”dricka sig redlös”-inriktade
dryckeskultur som är problemet? Kanske är det något annat. Jag har ingen
lösning på problemet men att förbjuda alkoholen tror jag inte på.
Jag känner
mig ganska uppgiven inför alla de som dricker för ofta, för mycket. De har
problem och de förorsakar besvikelser och sorg i sina familjer. Jag ber för
dem, det kan jag ändå göra.
När man som jag bott ihop med en alkoholist så håller jag med dej 100%. Det skulle hjälpa att omgivningen inte alltid såg mellan fingrarna. Att t.ex. köra onykter, jag ryser! Jag anser bort med körkortet genast.
Att gå ett steg längre. Sägs att det är en sjukdom? Varför finns det då inte en avdelning för alkoholister på sjukhusen? Och man blir intagen för sin “sjukdom”?
Min teori är att personen har problem och inte kan tackla dem. Dricker därför, och med drickande kommer sjukdomarna. Kan hålla på hur länge som helst i detta ämne.