Breven till världen

Hej!

Nu har jag efter en lång tids funderingar bestämt mig för att utnyttja en annan plattform för min blogg.
Följ den här linken till min nya blogg!
Vi ses!
Janette

Jonas Helgesson besökte Pargas igår och föreläste i ett par skolor och på kvällen i kyrkan. Jag har hört honom en gång tidigare för dygt ett år sen i Vasa så jag visste vad som väntade. Han är en Gudabenådad talare som får en att tänka efter.Han säger sanningar som “Livet är inte lätt men värt att leva”. Killen är CP-skadad och har verkligen kämpat för att ens få vardagen att fungera. Såna där småsaker som att gå, knyta skosnörena och handla kläder. Allt möjligt sånt som jag tar för givet och inte ens tänker på… Det är bra att nån säger sanningar och får oss att sranna upp och tänka efter. Tack Jonas!

Det är några dagar sen prinsessan Lilians begravning och i kvällspressen har man kunnat läsa om kungafamiljens sorg och hur de visade sin sorg. Någonstans stod det att det “här brister det När mull från Lilians Villa Solbacken föll över kistan
kunde kronprinsessan Victoria inte hålla tillbaka tårarna i sorgen för
hennes älskade auntie Lilian.” och på finska kunde man läsa “Victoria liikuttui avoimesti: Kyynelehti kirkossa”. URK! Klart att de gråter på en begravning, så gör de flesta normala människor! På nåt sätt tycker jag att texterna röjer ett ideal där kungligheterna inte borde visa några känslor offentligt. Kunglig eller lantlolla men nog gråter man när man sörjer en kär person.[Bilden lånad från Iltasanomats sida. Klicka på bilden för att gå till källan]

Jag gillar att läsa om kungligheterna men på samma gång tycker jag att det är lite fjantigt för de är ju vanliga människor de också. Kanske det är just där fascinationen ligger? Vanliga människor som har ett ovanligt jobb och liv? Det är de fantastiska kläderna, smyckena och hårkreationerna som jag beundrar. Tänk att få vara där själv nån gång! Men det jag definitivt inte saknar är den fruktansvärda mediabevakningen och avsaknaden av privat liv. Visst är det extravagant och visst är det fina fester men man vänjer sig med allt och för kungligheterna är det nog många gånger bara “en dag på jobbet”…

Vi känner alla komplicerade personer, ibland är det den där som stirrar på en i speglen, och det är inte alltid som vi ens gillar de här personerna över huvudtaget. De kan va så jobbiga att umgås med att man går krok för att inte behöva träffa på dem.
Tanken som slog mig igår var att det är underligt att vi sen slår oss ner i tevesoffan och njuter och gottar oss åt att se på komplicerade personer! Det är bra många som gillar serierna House, Mentalisten och Holmes NYC! De här snubbarna är komplicerade så det räcker och blir över. Visst är de snillen men sjutton heller att jag skulle vilja jobba med dem! Dessutom är Gibbs i NCIS ganska komplicerad och Barney i “How I met your mother” är inte heller så lätt att tas med. För att inte tala om alla andra serier och filmer som jag kanske inte ens har sett…
Följande tanke: Det här handlar om män, finns det komplicerade kvinnor i våra tevetablåer? Nikita? Medium? Nej, de är inte komplicerade på samma jobbiga sätt. Jag tror det finns en viss könsskillnad i våra komplicerade tevepersonligheter! Kvinnor “får” inte vara lika självcentrerade, egoistiska och jobbiga. Kvinnor ska va snygga, sympatiska och empatiska.
Nåja, det här var mina djupa tankar igår. Ingen moral, ingen slutsats, bara ett par tankar.
Ha en bra dag i alla fall!

PS! Missa inte Jonas Helgeson som kommer till Pargas kyrka nästa torsdag! Han e bara så fenomenal!

Det är självförvållat, jag vet, men jag har för många saker på gång till lika – IGEN. Så därför tänker jag inte skriva nån lång trevlig bloggroman utan bara konstatera att jag inväntar tisdagen för då har jag det mesta av stressen bakom mig. Det är roliga saker jag planerat in, men för tätt och då blir det stressigare än det skulle behöva vara. Ibland blir det bara så och då får man ta det. Sen får man skrapa ihop sig och ta det lugnt en stund innan man orkar planera för mycket på för kort tid igen. För det kommer att hända igen, jag lovar! Så pass känner jag mig själv vid det här laget…

Trevlig helg!

Så var det min sista sjukledighetsdag den här gången och jag känner mig faktistk riktigt kry. Lite snor bor det nog i min näsa och bihålor ännu men den slemlösande medicinen jag fick av doktorn var prima grejer! Har just ingen hosta mera o känner mig inte lika täppt i näsan mera. Borde väl pallra mig i säng nu då så att jag orkar med min lååånga arbetsvecka på en dag. Det blir en dag jobb och sen 4 dagar ledigt igen. Såå skönt! Det är en hel del som ska klaras av på de 4 dagarna. Nästa helg blir det kaffekalas så jag ska passa på och baka det mesta nu den här helgen så att jag inte behöver stressa sen. Ja, kanske jag till och med får pusslat in en “ligga-på-soffan-hela-dagen”-dag? Det skulle säkert vara hälsosamt men jag misstänker att jag inte har ro att lata mig en hel dag. Kanske det blir en “åka-till-Åbo-och-shoppa”-dag istället…

När jag vaknade i morse frös jag lite trots att jag låg under täcket men jag steg upp och for iväg på jobb. Febertermometern tog jag med mig och på färjan mätte jag min kropps temperatur. 37,0 sa mätaren och klockan var halv 6 på morgonen. Så ska det inte vara. Jag åkte ändå på jobb och inväntade att arbetshälsovården öppnade, ringde och beställde läkartid och väntade på den tiden. Så när jag kom till läkaren underesökte han mig och ordinerade diverse slemlösande mediciner samt tre dagars sjukledighet. Hem o vila o dricka varmt, sa läkaren.
Sagt o gjort. Via jobbet för att överräcka sjukintyg och sen hem. Väl hemma kröp jag i säng och har nu sovit 4 timmar. Vilan avklarad för idag. Dricka varmt? Nja, senare kanske.
Det var den dagen det.

PS. Jag är fortfarnade jättenöjd med min nya bil 🙂

Efter en hektisk period innan jul och halvstressig jul i arbetets tecken har jag nu haft några dagar ledig. Jag har kurerat en envis flunssa och latat mig. Ett par dagar spenderade jag i soffan med en god bok, dock inte så bra som jag förväntat mig men den gick att läsa. Den här läslättjan hade jag planerat i nästan en månads tid så inte undra på att boken inte klarade av att leva upp till mina förväntningar!
Nyåret firade jag i Pargas med min goda vän L och ett par nya bekantskaper. Det blev god mat, trevligt sällskap, toppenstämmning och karaoke. Just så där passligt och skönt festande. Härligt. Nu har jag ännu en ledig dag att njuta av och sen bär det iväg på jobb igen med många dagar jobb efter varann. Ja, förresten kan jag stoltsera med att vara en av huvudförtroendemännen (genuskritik!! -personerna?) på jobbet. Det finns minst 3 fackförbund bland personalen så vi är flera som får ta hand om de fackliga frågorna. Jag får se till att jag kommer iväg på nån kurs så fort som möjligt för jag känner mig ganska ute och cyklar vad gäller förtroendemannauppgifterna.

Att ha ledigt och inte göra nånting sätter igång kreativiteten. Jag började pyssla på en present idag. Presentask, tidningspapper och tapetklister. Det ska bli så roligt att göra den här presenten och att få ge bort den! Jag hoppas den blir så fin som jag vill att den ska bli. Bäst att vara noggrann! Innehåller är hemligt än så länge. 🙂

Nytt år – nytt liv. Ha det gott och ta hand om dig och de dina!