Breven till världen

God jul allesammans!Det har varit en småstressig tid före jul men nu är allt under kontroll och den stora julmiddagen är faktiskt redan avklarad. Vi kom till den kompromissen eftersom jag är på jobb under julen och därför inte hemma så värst mycket. Vi avnöjt maten i lugn och ro och åt allt för mycket som sig bör. Ingen stress, ingen panik. I morgon äter vi rester och öppnar paket när jag kommer hem från jobbet. Sen får jag se till att sova fort för jag ska va i kyrkan i Pargas kl 4 på julmorgonen! Det är lite spännande att ha ansvar för att alla hundratals ljus är tända i tid till julottan! Men så tokig som jag är så ser jag fram emot att få komma till kyrkan mitt i natten och få ta emot det nyfödda lilla barnet – i år igen. Det är något magiskt med julottan!

Det drar ihop sig! I lördag är det julspektaklet på Kyrkbacken kl 10-13 och då går kommersen het. Det är egentligen för dessa ynka timmar som jag jobbat på i flera veckor! Helt slut på godisrumban blir det ändå inte i och med marknaden, jag har en del stamkunder och några nya som gjort beställningar för leverans lite senare. Det är bra, för det mesta brukar ta slut på julspektaklet! Vill man vara säker på att ha godis på julbordet gäller det att reservera!Det är spännande och roligt att få in beställningar. Det är ju roligt att se att folk uppskattar det jag gör och att de år efter år vill ha ungefär samma mängder.
Det enda lilla bekymmersmolnet nu är väderrapporten för lördagen. Det utlovas nederbörd och hård vind. Blä! Det vill vi inte ha, vi vill ha samma uppehåll och stiltje som man hade i lördags i Pargas! Håll tummarna och be om vackert väder!

Idag tog jag mig ledigt från allt och drog iväg till Pargas för att inspektera Gamla Malmens julmarknad och träffa min goda vän L som jag träffat allt för sällan på sistone. En ordentlig pratstund hann vi med över en kopp varmt med marknadsfyndade tilltugg. Det finns människor som det är så enkelt att umgås med, människor man inte behöver föreställa sig för eller städa huset för eller bulla upp för. Människor man kan njuta av livet med! Tack L för idag!Det var en strålande vacker dag med gnistrande snö, strålande sol och passligt bitande kyla. Men jestas så mycket folk! Jag råkade ju komma strax efter att marknaden öppnat och då är det alltid som mest folk. Två år har jag sålt julgodis där men nu har jag de senaste åren struntat i det för jag har inte haft tid med en så stor produktion som det skulle kräva. Jag nöjer mig med Nagus eget julspektakel + beställningskunderna. Roligt var det i alla fall att ta sig en runda på marknaden och spana in alla försäljare. De enda godisförsäljarna jag hittade var en bekant som sålde syndigt goda rostade mandlar och så två försäljare av meterlakrits… Tjohej, pargasborna får pynta sitt julbord med lakrits!Nog fanns det ju mycket annat än lakrits, vackra prydnader, härliga handarbeten, förföriska bakverk, fantastiska pepparkakshus och lockande matvaror. Lokalt producerat för det mesta. Otroligt vad allt folk kan fixa till! Nu är det bara att följa exemplen och ha allt klart till nästa lördags julspektakel…

PS. Vill du kolla min godismeny ska du klicka dig vidare HÄR!

Jag måste erkänna att just idag har jag godis upp i halsen. Kanske inte helt bokstavligt för jag har inte ätit så många godisar utan mera så att jag är trött på godisarna jag gör till försäljning. Jag har hittills gjort 1500 st och ännu är si sådär 500 st ogjorda men planerade. Urk! För mycket av det goda liksom…
För det mesta tycker jag att det är roligt, annars skulle jag ha lagt av
för länge sen, men nu känner jag att det skulle vara skönt att strunta i
alltihopa och bara lata mig fram till jul. Men sen när julspektaklet
kommer och jag får sälja bort hela lagret så är jag ju nog glad och
nöjd – liksom mina kunder. Skulle inte folk puffa på mig skulle jag lägga av. Jag hade planer på att låta bli i fjol men då hade jag redan ingredienserna hemma. Jag hade planer på att lägga av i år men då sa nån att det inte blir jul utan mina godisar så jag föll till föga. Jag har planer på att lägga av i nästa år men få se vilken ursäkt jag har för att fortsätta då.
Det här är mitt lager av choklad och nougat inför starten av godisfabriken. Mmm, tänker nån, så mycket choklad – hur kan du låta bli att äta upp den? Enkelt. För mig är det här inte choklad. Det är en godisingrediens och ingredienser äter man ju inte. Dessutom är de importerade från vårt västra grannland men mycken möda och stort besvär så då kan man ju absolut inte äta upp det!
Det är nu mitt femte år som godistillverkare och försäljare! Tänk vad fort jag fått mig en trogen kundkrets som inte kan tänka sig att bli utan handgjorda julkonfekter! Jag är lyckligt lottad jag! Tack!

Jag var på jobb när Therese Karlsson, Sören Lillkung och Martin Segerstråle konserterade i Pargas kyrka. Oj vilka röster o fingerfädighet som vankades! Vilket priviligerat jobb jag har!MEN, det riktigt roliga var ju att jag satt backstage och såg och hörde artisterna så som konsertpubliken inte såg dem. Jag tycker om att sjunga men jag blir nervös, missar toner, känner att jag inte räcker till, tappar bort mig och fast vad. Det roliga backstage för mig var att höra att det samma upplever proffsen! På en annan nivå, men ändå. Rädslan för att göra bort sig finns där oberoende om man är glad amatör eller stenhårt proffs. Vi är alla bara människor! Så plocka fram sångarglädjen och skäms inte för att du älskar att sjunga!

På fredagen före första advent hölls det ett par skolgudstjänster för de svenska lågstadieskolorna i Pargas och jag var vaktmästaren på plats. Jag satt i sakristian och lyssnade till gudstjänsten när jag plötsligt hörde att ungdomsarbetsledaren förklarde vilka tecken som barnen skulle göra under psalmen Måne och sol. Oj, men den kan jag ju diskanten till tänkte jag. Jag sökte fram rätt psalmbok (där jag skrivit in noterna för diskanten) och bläddrade snabbt fram till 153 och så smög jag mig iväg upp på orgelläktaren. Vår kantor Hanna noterade mig och så sjöng vi Måne och sol med både röster och tecken i kyrkan. Gissa om det var roligt att stå på orgelläktaren och sjunga diskant och se barnen vända sig om i bänkarna för att se varifrån den där extrastämman kom! (Dom trodde nog att det var nån som sjöng fel.)
Efter första gudstjänsten frågade Hanna om jag kommer upp under nästa gudstjänst också och jo, det lovade jag göra. Efter den andra gudstjänsten kom en av lärarna till sakristian och berömde Hanna (som är väl vard beröm för hon är superduktig!) och tackade för sången och för diskantstämman. Hanna fick upplysa henne om att det var vaktmästarn som sjöng… Hihi, det var roligt!

Hela historien börjar egentligen när Birgitta Sarelin firade 40 år av klockarkärlek i Nagu kyrka i september och vi gamla barnkörssångare var på plats. Då övade vi diskanten ett par varv och sen sjöng vi. Följande söndag var det visst nån ungdomsgudstjänst i Pargas och då övade jag ett par varv med Hanna och så sjöng jag diskanten igen. Efter det har jag en stående inbjudan att sjunga diskanten närhelst vi sjunger Måne o sol i kyrkan.

Jag har sparkat igång min godisfabrik och igår fick jag besök av den helt underbara proffsfotografen Camilla (kolla in hennes hemsida och hennes blogg!!!) Hon fotade en del av mina godisar för framtida projekt. Tänk så gott det kan se ut på bild när de är proffisgt fotade![Bilden är en instagram-bild som Camilla fotade mellan varven]

Vill du kolla in vilka godisar som jag redan gjort ska du gå till “godis-sidan”. Jag lägger upp mera vart efter som jag gör dem för att vara säker på att sidan motsvarar mitt lager. Tänk va snopet om jag lade upp nåt jag inte gjort o sen glömmer göra!
15 december är det Julspektakel på Kyrkbacken och då kommer jag att vara där och sälja godisar. Sen kan man nog beställa oxå så får vi komma överens om leveransen.

Jag fick ordna krattartalko på gravgården i Nagu idag och vet ni det var den roligaste arbetsdagen jag haft på länge! Vi var 36 glada talkoarbetare som mest och vi hade jättejätteroligt allihop! Till och med ÅU:s reporter Kim Lund kom och gjorde ett reportage om de glada Festingarna! Jag e helt varm i kroppen av lycka över att så många dök upp! Det är lycka och lyx att ha så många hjälpande händer med sig! Det gick undan ska ni veta. Jag hade svårt att hinna med att köra undan löven som krattades ihop! Det var inget latmans jobb men det var så roligt att dagen gick i ett huj. Jag misstänker att det är en och annan som känner av talkot i kroppen i morgon, men det är i morgon det…
Nu är hela gravgården krattad och runt hela ringmuren också. Det är så fint, så fint! Tummen upp minst 100 gånger för alla som hjälpte till idag. Speciellt Putte som såg till att vi hade färska semlor och bullar att äta. Mums!