Breven till världen

Vi åkte iväg lite för kl 2 på torsdagsmorgonen den 8 mars mot flygfältet i Helsingfors. Flyget avgick kl 07.15 precis som det skulle. På flyget påminde
stewarten om Tomas Lundin! Jag tyckte det bar komiskt på nåt sätt. Flygresan gick bra och det var relativt gott om rum mellan bänkarna. Väl framme gick allt
bra på flygplatsen , fast jag blivit förvarnad att det kunde vara krångligt. Enkort bussresa
och vi var framme vid hotellet som är helt snyggt och rent. Det syntes att
det inte är ett lyxhotell men det är ett bra och billig hotell. Nära ligger
systerhotellet Beach med sin uppvärmda pool och egen strand dit vi kunde gå för att
sola och bada.

På lördagen åkte vi iväg
på dykresa. Vi var 8 kunder på en stor båt och vi blev väl omhändertagna. Vi
dök med en instruktör en gång och sen var det lunch och så skulle vi dyka igen.
Pasi genomförde sitt andra dyk men jag fegade ur när jag kom i vattnet. Jag hade
verkligen problem att andas med munnen då jag är van att andas med näsan i
C-papmasken på natten. Men jag gillade att snorkla för då kunde jag när som helst
lyfta huvudet och andas normalt igen. Det är en verkligt fantastisk
undervattensvärld. Det är inte att överdriva om man säger att det känns som att simma i ett jätteakvarium!

Vi gick omkring i El
Dahar och i Sakkala och det finns massor och åter massor småbutiker med ännu
flera företagsamma försäljare. Puh, det kan vara en pina att gå längs gatan för
alla vill att man tar en titt i just deras butik. En dag blev Pasi erbjuden
500 kameler för mig! Ingen aning vad han skulle med 500 kameler till men det
torde vara ett någorlunda bra pris…

På måndag åkte vi iväg på
en mönkijäsafari men den blev en flopp. Vi
åkte iväg till safarin med en liten buss och med oss var tre unga, snygga,
ryska tjejer. Safarin startade från randen av öknen och vi hade två unga guider
som bara hade ögon för ryskorna. Varken guiderna eller ryskorna talade engelska
just alls men nog ryska desto mera. Vi kände oss verkligen överflödiga och
oönskade. Jag tyckte ändå att det var roligt att köra mönkijä för det har jag aldrig gjort förut. Efter utflykten var vi sura som citroner och färden hem till hotellet gick med en ökenjeep som saknade bromsar! Hemskt! Men, nämnas bör att vi inte åkte på researrangörens safarin utan köpte dem privat.

Tisdag tänkte vi spendera
på stranden men det var så disigt och blåsigt så vi åkte iväg till Senso Mall, ett
köpcentrum som sades vara gigantiskt men det var inte särskilt speciellt, vi hade lika gärna kunnat skippa den trippen. Vi åt
lunch på McDonalds och åkte vidare till New Hurghada. Det är en väldigt
flott gata men till lika väldigt tråkig. Så vi åkte tillbaka till hotellet och
gick till beachen. Eftermiddagen promenerade vi i bazarkvarteren, tappade bort
oss lite och fick se den genuina lokala bazaren. Härligt! Vi har promenerat
massor och har haft ont i föttren varje kväll.

Det var en härlig vecka som gick alldeles för fort. På kvällen den 15 mars landade vi hemma igen. Jag kan bra tänka mig att åka tillbaka nån gång i framtiden, fast just nu finns det andra resmål som hägrar.

Nu vill du förstås se bilder och mera bilder… Klicka här så kommer du till galleriet och bilderna.

Vi har firat vintersemester i pyramidernas land, men inte sett några pyramider. Vi valde en veckas sol och bad i Hurghada vid Röda havet (fast på bilden är det en pool). Vi har nästan 600 bilder från resan så det tar mig en liten stund att gå genom bilderna och därför blir inte den här hälsningen längre än så här denna gång. Jag lovar att det kommer ett längre referat så småningom.

Igår kväll körde jag hem från Pargas och det var alldeles underbart klart väder med stjärnor och en liten månskära som lyste otroligt klart. Norrsken lär det också ha varit men det missade jag. (Laura bloggar om norrskenet här) När jag körde hade jag månen framför mig hela vägen och et fick mig att tänka på saker jag hört och lärt mig om månen.

För att hålla reda på om månen är på kommande eller avtagande kan man tänka på att om månen ser ut som ett komma-tecken så är den på kommande. Igår kväll såg månen verkligen ut som ett komma så snart har vi fullmåne igen.

När du ser på månen och det är fullmåne så är det fullmåne överallt på jorden. Oberoende om du är i Australien, Canada, Sydafrika eller Finland så är månen i samma läge i sin cykel. Jag hade inte tänkt så mycket på saken men hade någon frågat hade jag nog inte tänkt mig att det är så.

Jag är fascinerad av månen. Fullmånen i augusti brukar månen vara stor och röd och jag älskar att sitta och se på månen. På vintern när natten är klar och stjärnorna gnistrar brukar jag önska att jag hade glastak och kunde ligga i sängen och se på stjärnhimlen och på månen. Rymden är nog fantastisk.

Jag gillar att skriva och kan vanligtvis komma på något att skriva om men nu, nu är det tomt i skallen! Eftersom jag studerar teologi per nätkurs vid Öppna universitetet krävs det att jag läser och skriver lite mera än jag tidigare gjort. Varje vecka ska jag skriva ett essä-svar på minimi 500 ord om någonting jag nyss läst och min otränade hjärna kvider av träningsvärk. Varje gång kämpar jag för att få ihop tillräckligt text för jag tycker vanligtvis att frågorna kunde besvaras med ungefär två meningar. (När jag klagade för en väninna om mitt problem att få ihop tillräckligt
med text kontrade hon med att det är så här man lär sig skriva en timmes
predikningar om ingenting. Urk, jag vill inte lära mig det!) När jag sitter framför datorn och klämmer ur mig ord känns det ibland som om jag bara svänger mig med fina ord för att det ska se bättre ut än det i verkligheten är. Men sakteligen tror jag att jag börjar få lite kläm på hur jag ska göra. Det härliga är ändå att jag bara fått goda vitsord och det sporrar förstås till att fortsätta. Det känns verkligen som att det här är rätt grej för mig! Jag hoppas bara att det känns lika rätt när nyhetens behag har lagt sig och det känns gnatigt och tråkigt nån gång.

Byte i Tammerfors……julkortsvackra hälsningar från Parkano…
…och snart är det byte i Seinäjoki.

När du åker nånstans, när sätter du på turistglasögonen?Jag menar inga riktiga glasögon utan sättet att se, se allt runt omkring dig med förundrarn som om du såg det för första gången.

I morse drog jag iväg på en liten trip till Vasa över helgen. Jag har inte varit i Vasa just alls och aldrig som vuxen så det ska bli riktigt roligt att se lite mera av Finland. Jag märkte redan i bilen på vägen mot Åbo att jag kopplat på “turist-mode”. Jag tittade mig omkring som om jag aldrig åkt längs Skärgårdsvägen förut. Det ÄR vackert! Snöiga träd och vita fält i det blå gryningsljuset. Det öppna havet med de isiga stenarna vid stranden. Jag är lyckligt lottad som får bo i ett så fint landskap.

Nu sitter jag på tåget med datorn framför mig och njuter av landskapen som susar förbi. Det är tyst i kupén, ett par läser tidningar och byter med varann, en yuppie sitter och kisar framför sin dator (jag tror han skulle behöva glasögon), en tjej lyssnar på musik i hörlurar och tåget skumpar lite och gnisslar i ett. Det är riktigt trevligt. Om ett par timmar är det byte i Tammerfors och sen byte i Seinäjoki innan jag på eftermiddagen är framme i Vasa.

Vad ska jag då göra i Vasa? Jo, jag ska delta i Kyrkodagarna! Det ska bli riktigt roligt att få vara med och att få träffa likasinnade från hela stiftet. Jag vet inte riktigt vad som väntar men det gör inget, det blir nog bra hur det än blir!

Efter ett par veckor med jobb och diverse måsten på mina lediga dagar hade jag idag en helt ledig dag. Jag hade skrivit in i min kalender att det var min dag för att inte ens i misstag planera in något. I morgon är jag också ledig från jobbet men tyvärr kunde jag inte hålla dagen för mig själv fast jag nog skrivit “min dag” i kalendern för den dagen också. Jag får väl vara nöjd med att jag ändå fixade 50%!

Vad gör man då på en helt ledig dag? Precis vad man själv vill förstås! För mig var det att sova så länge jag ville, att komma till botten på bykkorgen, att laga mig en god lunch och att komma igång med projektet “köksö”.
*Bykmaskinen har snurrat hela dagen (tack gode Gud för bykmaskinen!).
*Vedlåren blev tömd, putsad, slipad, stabiliserad och målad. Nu måste jag inhandla panel, toppskiva och lite ditt och datt innan jag kan fortsätta.
*Till lunch blev det färsk tagliatelle med tomatsås som jag gjorde själv från grunden och till den plockade jag färsk timjan och persilja i trädgården! De tål lite frost o det har ju inte varit vinter att tala om ännu, men nog kändes det lite skojigt att plocka örter i snön.
*Till på köpet har jag tagit det lugnt, suttit vid datorn och framför teven. Jag är så nöjd över att ha haft en hel dag för mig själv här hemma. Skönt att få pyssla på i egen takt. Jag måste skriva in “min dag” oftare i kalendern!

Att bo på en
liten ort har sina för- och nackdelar. Alla känner alla och det kan vara svårt
att sticka ut. Men samhället skyddar också. Alla vet vad alla gör. Så om någon
råkar ut för någonting finns hjälpen ofta nära till hands. Men skyddet kan
också vara en nackdel. Gemenskapen skyddar sina missbrukare. Ryktet går snabbt
när polisen kommer till orten och kollar rattnykterheten. Den som har för vana
att ta en, två stärkare innan den sätter sig bakom ratten vet att hålla sig på
sin kant den dag poliserna kommer och kan på så sätt fortsätta äventyra de
andras säkerhet på vägarna en annan dag.

Jag jobbar på den
lilla servicestationen mitt i byn och där ser jag många som tyvärr gillar att tömma
både ett och två glas. Det finns par som dricker tillsammans, det finns de som
tömmer sitt glas för att ha någonting att göra, de finns de vars händer skakar
som asplöv när de kommer in efter dricka på morgonen. De finns barn som inget hellre
önskar än att föräldern ska sluta dricka. De finns de som söker sällskap med
glaset i hand, de finns de som verkar dricka lagom och de finns de som man vet
att kommer att dricka ihjäl sig. Det är så fruktansvärt tragiskt. I ett så
litet samhälle finns det så fruktansvärt många som är beroende av alkoholen.

Jag läste en gång
någonstans att en gravid kvinna kan dricka upp till 10 portioner per vecka utan
att barnet tar skada. Jag minns att jag ryggade tillbaka och tänkte att så
många portioner skulle jag inte dricka ens när jag inte är gravid. 10 portioner
betyder ett glas vin eller en öl till maten varje dag och två på helgen. Okej,
när jag spjälker upp det så här låter det inte som så mycket men jag tror att
det skulle vara en mycket god inkörsport till ett beroende.

Alkoholen är inte
av ondo i sig. Klarar man av att dricka med måtta kan det vara socialt trevligt
och förhöja upplevelsen av en middag. Men när alkoholen tar överhanden då är
det problematiskt. Kanske det är vårt lands ”dricka sig redlös”-inriktade
dryckeskultur som är problemet? Kanske är det något annat. Jag har ingen
lösning på problemet men att förbjuda alkoholen tror jag inte på.

Jag känner
mig ganska uppgiven inför alla de som dricker för ofta, för mycket. De har
problem och de förorsakar besvikelser och sorg i sina familjer. Jag ber för
dem, det kan jag ändå göra.