Nu känner jag mig snurrig i huvudet. Det är lite för många saker på gång till lika men det gör mitt liv värt att leva. Jag måste ständigt kolla i kalendern att jag inte glömmer bort något viktigt och så har jag mest hela tiden känslan av att det var något jag borde gjort eller kommit ihåg. Det är underligt att mina höstar alltid urartar på det här sättet. Jag har aktivt försökt säga nej, jag har prioriterat och jag tyckte att jag skulle ha ett lagom glest schema för hösten men, sen kom det berömda men:et och så körde kalendern ihop sig igen. Nåja, i nästa vecka är det lite lugnare så då kanske jag hinner samla tankarna och styra upp mina projekt lite grann.

En grej som tar tid är mina studier vid sidan av jobbet men jag vill absolut inte vara utan dem och jag vill absolut inte ta ner på takten för då tar det mig 20 år att bli klar med en magistersexamen! Jag har just klarat av en kurs, en kurs betyder att jag går på föreläsningar och en kurs gör jag på nätet. Föreläsningarna tar paus nu en månad och nätkursens närstudiedag var i lördags så det minskar på stressen. Eller nej, stressen är fel ord, det är det uppskruvade tempot, farten på karusellen, farten på kugghjulen som snurrar som minskar, det blir lite lugnare. Stress är ett så negativt ord och den här ruljansen har inte varit negativ, bara lite för mycket på en gång. Men så är livet, mera sällan kan man portionera ut saker i lämplig dos hela tiden utan det går upp och det går ner, mera och mindre fart helt enkelt. Så nu snurrar hjulen och sen lugnar det ner sig och jag kan pusta ut igen. Ha det gott!

PS. Det är Åboländsk afton i lördag! Vi ses väl där!?!