Heh, nu vet jag inte riktigt om jag ska publicera den här produkten av inspiration men jag kan inte låta bli… Det hänger alltså ihop med bilderna från förra inlägget.
Dimman sveper sitt kalla täcke över jorden
Är som en vinterandedräkt i vinden
Varje kropp känner kylan krypa under huden
Dödens kalla tunga fukten, slickar kinden
I den svarta myllan under våta löven
väntar
Den sprittande våren på sin tid i solen
Lökar, frön och rötter redan länge längtar
Att få visa upp sin varma prakt i alla
skrymslen
I dimman hörs fågelsången ivrigt lova
En bättre dag kan komma i morgon redan
En soluppgång och vi kan inte mera sova
För kyla, dimma, fukt har jagats hädan
I en dag av sol och värme vaknar livet
Du och jag och alla andra
Ser sommaren som redan givet
Fast våren har lång väg kvar att vandra
PS. Jag lovar att inte bli poet!
