Breven till världen

En ledig dag! Jag hade planerat tusen saker att göra idag, en hel del
måsten o borden som skulle stökas undan och en annan hög med vill ha
gjort som jag tänkte hinna med. Men. Men det blev inte alls som jag
ville. Jag sov länge – för länge och sen fick jag liksom inget gjort… Ibland kan det vara skönt att göra ingenting en dag men nu blev jag bara frustrerad och sur för att jag inte fick något gjort. Som tur är har jag en dag ledigt till så jag hinner reparera skadan och göra en massa i morgon. Hoppas bara att jag kommer igång lite bättre…
En morotskaka fick jag i alla fall ihopsvängd så jag får väl trösta mig med den ikväll.

Allhelgona eller alla helgons dag är en dag då många söker sig till gravgården och kyrkan. Idag har jag börjat med två gudstjänster i jobbet och sen avslutat med en gudstjänst med kören på fritiden. Alla tre tillfällen inkluderade parentation d.v.s. ljuständning med uppläsning av namnen på de som dött under året sen förra allhelgona. På jobbet tändes många ljus för församlingen är större men det berörde mig inte så mycket men ikväll när jag deltog i gudstjänsten i min hemkyrka var många av namnen bekanta även om ingen var riktigt nära. Vid flera av namnen tänkte jag “oj, ja den!” och det var rörande att se så många i kyrkan som förlorat någon när och kär.
Efteråt gick jag ett varv på gravgården och njöt av alla ljus som brann vid gravarna. Det är så vackert i mörkret med så många levande ljus!
Sen kunde jag inte låta bli att fota ett stilleben. Tragiskt men vackert på bild… Trädgårdsmästaren har gått hem. (jag lägger upp bilderna i galleriet så kan du se dem i större format där.)

Vet ni, det kliar i fingren att köra igång med julgodiset… Det måste
vara snön som föll som påverkar mig. Nej vänta, det klia redan tidigare!
Jag är väl bara galen i godis.I
fjol tänkte jag strunta i godiset men efter diverse påtryckningar vred
jag ihop några tusen godisar i alla fall. Men efter ruljansen skrev jag
in i det här årets kalender att “Ge dig själv mera tid, strunta i
godiset”. Utan påtryckningar beställde jag ändå ingredienser från
Sverige när mamma o pappa så behändigt var dit med bil. Så nu står det
lådvis med choklad och väntar på att omvandlas till julkonfekt.Även
godis är färskvaror så jag kan inte börja för tidigt. Då kan jag inte
garantera kvaliteten. Jag har beställt en chokladsmältare åt mig men
inte provat den än. Dessutom drömmer jag om ett stort kylskåp typ vinkyl
som håller +12 grader. Då skulle chokladen må bra.Nu blev du väl sugen?

Väder, väder, är det ingen som pratar om nåt annat än vädret? Jag brukar säga att vi ska va tacksamma att vi har väder! Så att vi har något att prata om.
Det har varit så ombytligt väder att nog har vi haft samtalsämne alltid! Sommaren var regnig o sval, hösten reging och katastrofalt blöt och nu plötsligt en massa snö som väl snart smälter bort.
Hur som helst, det håller livet intressant att få följa med årstidernas framfart i naturen! Jag är gräsligt nöjd med att det är föränderligt och inte alltid bara ett och samma. DET tycker jag att skulle vara tråååkigt. Så här kommer en bild från min väg på jobb i morse. Varsågod och njut!

Igår firades Oktoberfest på restaurang L’Escale i Nagu med tillhörande karaoke. Jag och Laura har deltagit i så gott som samtliga karaokekvällar som ordnats i Nagu det här året och det är såå roligt! I Nagu är det väldigt sällan man behöver lida när man lyssnar till de som sjunger. De allra flesta sångarna är på riktigt begåvade sångare och det är väldigt sällan nån står o skrålar falskt och hemskt. Men även om det händer ibland så kan det vara riktigt roligt ändå. Det kan vara riktigt bra stämmning i lokalen och då är det inte så farligt fast nån inte är så bra sångare.
Det är faktiskt så roligt att sjunga att ett par tjejer som vi lockade med i vårt bord (vi kommer om vi inte måste sjunga, sa dom) till slut sjöng två sånger! Man kan bara inte hålla sig! Och tjejer, ni sjöng med den äran! Absolut inget satt skämmas för utan nu får ni lov att hänga med flera gånger!Förra gången det ordnades karaoke på L’Escale överraskades jag av att vinna kvällens lekfulla sångtävling och igår kväll överraskades Laura totalt av att ta hem kvällens pris. Det var inte utlyst någon “sångtävling” men tydligen hade arrangörerna plötsligt bestämt sig för att utlysa kvällens sångare och ropade upp Laura! Grattis Laura till vinsten!

Jag borde vara tacksam, jag borde inte hetsa upp mig, jag borde andas lugnt och tänka på blodtrycket. MEN. Jag blir gaaaaalen av att tvingas köra 60 hela vägen från färjan hem för att första bilen i färjkön inte har nån brådska. Jo, jag förstår att det är mörkt, vått och risk för klövdjurskrock och man ska köra försiktigt men ändå, jag vill köra 80! Jag vill inte krypköra hela vägen hem.
Jag ser hjortar och älgar varje dag påväg till jobbet på morgonen men min erfarenhet är att även vilda djur avskyr regnväder och håller sig så stilla de kan på kvällen i mörkret när det regnar. De springer helst inte omkring på vägarna då. Så, jag tar en kalkylerad risk och kör normalt även i det våta mörkret.
Att jag blir så galen av att tvingas köra 60 beror på att min bil accelererar väldigt långsamt och topphastigheten är inget att skryta med så jag kan inte köra om 5 bilar sådär bara och jag vill ju inte köra 120 i mörkret, jag vill bara köra normalhårt och inte köra om bilar.
Slutsats; det är okej att köra 60 men släpp förbi resten av kön!

Att ordna en stor fest för 130 pers tar tid och krafter. Turligt nog var vi många som hjälptes åt och förberedde och såg till att festen förlöpte som den skulle. Det blev en riktigt trevlig kväll och alla trivdes yppelirgt. Mitt bidrag till festen var blomsterarrangemangen och att fungera som konferencier. Båda uppgifterna var jätteroliga! Fredag kväll och lördag förmiddag spenderade jag med blommorna. Först hade jag ingen aning om hur jag skulle förverkliga min vision om att göra nånting “extra” av bordsdekorationerna men när syrran dök upp och vi bollade mitt huvudbry en liten stund så löste problemet sig i ett huj och resultatet är jag riktigt nöjd med. Flera bilder på blommorna hittar du i galleriet.När festen väl körde igång och folk hade bänkat sig runt borden fick jag lotsa festdeltagarna från en programpunkt till nästa. Det var riktigt rolig och det var en härlig stämning! Maten var supergod, talangerna så duktiga att jag var glad att inte vara domare och talangtävlings vinnaren Melina Arvidsson var en värdig vinnare. Kolla in henne här! Dansgruppen som underhöll oss var tre jätteduktiga ungdomar som bra platsat i talangtävlingen. De två orkestrarna, Flatbroke trio och Two for the road, som spelade under kvällen var jättebra och spelade musik så det spratt i benen på oss alla.Det var en så grymt lyckad kväll! Åboländsk Afton är definitivt ett vinnande koncept. Nästa år torde den ordnas på Kimitoön så det är bara att spana in när det blir av och beställa biljett bums. Det var slutsålt i Nagu och så ska det ju va när det är en bra fest pågång!

Nu känner jag mig snurrig i huvudet. Det är lite för många saker på gång till lika men det gör mitt liv värt att leva. Jag måste ständigt kolla i kalendern att jag inte glömmer bort något viktigt och så har jag mest hela tiden känslan av att det var något jag borde gjort eller kommit ihåg. Det är underligt att mina höstar alltid urartar på det här sättet. Jag har aktivt försökt säga nej, jag har prioriterat och jag tyckte att jag skulle ha ett lagom glest schema för hösten men, sen kom det berömda men:et och så körde kalendern ihop sig igen. Nåja, i nästa vecka är det lite lugnare så då kanske jag hinner samla tankarna och styra upp mina projekt lite grann.

En grej som tar tid är mina studier vid sidan av jobbet men jag vill absolut inte vara utan dem och jag vill absolut inte ta ner på takten för då tar det mig 20 år att bli klar med en magistersexamen! Jag har just klarat av en kurs, en kurs betyder att jag går på föreläsningar och en kurs gör jag på nätet. Föreläsningarna tar paus nu en månad och nätkursens närstudiedag var i lördags så det minskar på stressen. Eller nej, stressen är fel ord, det är det uppskruvade tempot, farten på karusellen, farten på kugghjulen som snurrar som minskar, det blir lite lugnare. Stress är ett så negativt ord och den här ruljansen har inte varit negativ, bara lite för mycket på en gång. Men så är livet, mera sällan kan man portionera ut saker i lämplig dos hela tiden utan det går upp och det går ner, mera och mindre fart helt enkelt. Så nu snurrar hjulen och sen lugnar det ner sig och jag kan pusta ut igen. Ha det gott!

PS. Det är Åboländsk afton i lördag! Vi ses väl där!?!