Breven till världen

Jag älskar tulpaner! Den här årstiden finns det en uppsjö av tulpaner i butiken och de kostar nästan ingenting. Jag är fascinerad av tulpaner för att jag tycker att de är så otroligt vackra ändå från att de är knoppar tills kronbladen har fallit av och ligger runt vasen. Det spelar ingen roll för mig att de blir gamla och blommar ut, de är lika vackra ändå. Just nu har jag en stor vas med blekgula, dubbla tulpaner på köksbordet. De är några dagar gamla, de har slagit ut och börjar sakteligen bli torra i kronbladskanterna. Jag kan inte påminna mig att jag skulle ha sett den här färgens tulpaner tidigare men de är ljuvliga. De ser ut som en blandning av silkespapper och satin. Just det att de är dubbla gör dem vackra som balklänningar.

Det är inte heller så väldigt länge innan tulpanerna i trädgården börjar sticka upp ur jorden. Jag har satt nya lökar varje år så det blir bara fler och fler som överraskar mig. Jag kommer ju inte ihåg var jag har planterat dem, eller vilken sort det var jag satte i vilket blomland. Det är roligt att gå på upptäcktsfärd i trädgården och hitta nya tulpaner varje vår!

Från denna luggslitna gamla trotjänare skulle det bli en köksö.

Jag har fixat och donat och ännu är det inte 100% färdigt men nästan. Det ser färdigt ut i alla fall.

Jag slipade fronten och målade den vit. Jag spikade vitmålad pärlspont runt om och skrivade hjul under. Problemet var att hela köksön kippar när man öppnar lådan. Nu är lådan tom och ändå kippar det framåt, tänk hur mycket det kippar när lådan är full med ved! Så problemet löses med ballast. Inuti på baksidan står en stenskiva och under ska en betongskiva skrivas fast. Ingendera syns i slutändan. Betonskivan är införskaffad men av fel mått så jag måste få den kapad och där ber jag vackert att gubben ska hjälpa mig. Få se när vi hinner med det.

Till toppyta köpte jag en måttsågad limmad träskiva av ask som jag oljade in med vallmoolja (!). En fin burk som kostade skjortan, så det måste ju vara bra. Jag funderade en liten stund varför jag inte kunde olja med paraffinoljan jag hade hemma men eftersom den här oljan var så dyr och fin så tog jag den. (Vaddå, logiskt tänkande??) Skivan blev så fin av 3 varv olja att jag nu har svårt att ställa någonting på köksön av rädsla för att det ska bli märken på ytan. Där ska jag baka har jag bestämt. Härlig yta att knåda bulla degen på!

Så, här kommer nu då bilderna på hur den nästan färdiga köksön ser ut.
Jag tycker att den är fin och det är det viktigaste.

Eftersom vi eldar med ved gäller det ju att få fyr på veden. Det går ju bra med tidningar och diverse uppfinningar men det jag gillar allra bäst är ‘törv’. Törv är trä som är fullt med kåda. Ett träd som blir skadat skyddar sig genom att bilda extra mycket kåda på det skadade partiet och trämassar blir impregnerad med kåda. Det här träet är väldigt lätt tänt och brinner länge, perfekt tände alltså. Nu har jag inte törv på lager så jag kom på att jag kanske kunde göra ett surrogat. Jag lade stickor i en gryta med stearin och paraffin och lät dem dra en stund. Sen tog jag upp dem och lät dem torka. När de var torra lade jag dem i en avlagd kattmatslåda i väntan på användning.Nu blir det spännande att se om jag grejat på i onödan eller om pinnarna är bra tände. Pinnarna är spill från mitt köksö-projekt och stearin-paraffinmassan är gamla ljus jag smälte ner. Återanvändning för hela slanten alltså!

Mera om köksön kommer det snart, det artar sig ska ni veta!

Det här ska inte bli någon inredningsblogg men jag måste ändå berätta. Jag har sett flertalet bilder på köksöar av varierande slag men två har fallit mig i smaken och nu vill jag också ha en sån. I mommos gamla hus fanns en vedlår, ett skåp med en låda som kippar ut utan att ändå helt falla ut. Nu har min bror övertagit huset och renoverar det från grunden så all inredning åkte ut. Jag reserverade vedlåren och nu vill jag göra en köksö av den. Här ser du en bild på det sorgliga elände som ska föreställa en vedlår. Den var en del av ett längre skåp men de delarna var snabbt avlägsnade. Nu gäller det bara att få till en ordentlig sockel, stabilisera upp låddan, slipa, måla, lägga panel runt och skaffa en bra bordsyta. Ja, det är ju gjort i en handväning! – OR NOT. Jag brukar vara bra på att börja på projekt men sämre på att få dem färdiga. Vanligtvis tappar Pasi nerverna och gör färdigt det jag börjat på med. Jag lovar att jag ska försöka vara snabb med det här projektet och få det helt färdigt på egen hand! Håll tummarna för mig!