Breven till världen

Åh, så skönt med en ledig måndag. Speciellt som det säkert var en del snöröjning på agendan på jobbet .
Jag håller tydligen på att bli mommo eller senior eller vuxen eller utvilad för i morse vaknade jag av att gubbens väckarklocka skrällde till kl 5.30. Vanligtvis brukar jag vända sida och tänka skönt, nu kan jag sova några timmar till, men icke denna morgon. Jo, jag vände sida och tänkte att jag kan sova en stund till men efter 10 minuter insåg jag att jag lika gärna kan stiga upp och dra iväg till stan. Jag tog en färja senare än en vanlig arbetsdag och var på plats i Myllys köpcenter kl 9 (efter en kort sväng till Bauhaus). Dessvärre öppnar ju köpcentrets butiker först kl 10! Men, det hade jag räknat med och spenderade en timme i det stora varuhuset Prisma. Man får galant en timme att gå åt genom att lugnt kika på alla världens grejer som finns till salu! Efter det satte jag mig på Arnolds och åt en bagel och läste Turun Sanomat. Dit for nästan en timme till. Gräsligt skönt att faktiskt ta det lugnt och inte bara tänka dit,dit,dit och dit ska jag ännu och rusa vidare. Jag hann fint med ett varv i klädbutikerna och ett varv i skobutiken. Det blev några byxor och ett par Gore-Tex vinterskor till halva priset!Sådana här men i mocka. Varma o sköna e dom, de blir nog bra på begravningarna på jobbet. Så nu hoppas jag att det inköpet ska skrämma vintern på flykten bums. Den här vintern känns lång, det har varit vinter sååå länge redan och jag längtar efter våren. Takdropp, fågelsång, varmt i solen, naturen som börjar grönska… Ja, nog längtar jag!

Så trodde vi att det skulle bli vår, fåglarna övade sina drillar, solen värmde, vägarna var nästan helt bara och så blev det som det alltid brukar bli. Bakslag. Takatalvi. SNÖ!
Igår kväll när det höll upp i snöfallet sopade jag trappan och skyfflade bort snö på ett litet område framför dörren. I morse såg man knappt var jag putsat… Så det var bara att klä på sig och ge sig ut igen och göra ett bättre arbete. Pasi pulsade iväg för att låna traktorn och jag tog skyffeln och gjorde några gångar som katterna uppskattade stort. Till slut fick vi röjt vägar och planer… Tack vare pappas traktor och snöslunga! Jag är glad att vi får låna verktyg för att skotta för hand hade inte varit roligt!

Med kameran i högsta hugg ville jag föreviga den härliga rimfrosten och det underbara ljuset idag. Begränsat med tid hade jag förstås men trettio bilder hann jag knäppa. Resultat? En enda bild som jag kan säga att blev bra. Tur att det är digitala bilder!Kllicka på bilden om du vill se den i större format.

PS. Det som hänger i elkablarna är fisklinor! Fiskare brukar stå på bron och fiska och ibland fastnar linan i elkablarna…

Kära Du,
det känns så svårt att komma igång med brevskrivandet. Här sitter jag och funderar på vad jag ska skriva, vad vill jag berätta och var tror jag att du vill läsa? Jag gör ett försök i alla fall, fast det känns som om det inte just hänt något värt att nämna.

Jag börjar känna mig återställd efter influensan, jag tror ju att det var nåt av de tre virus som lär härja i vårt land som angrep mig och däckade mig. Nåja, antibiotikan är uppäten men om den hade nån inverkan har jag svårt att uttala mig om för fortfarande har jag hosta och lite snuva och rösten är raspig som den bästa wiskey&tobaks-rösten! Men det goda är i alla fall att det inte längre är svårt att andas och att jag kan sjunga. Jag sjöng lite för mig själv när jag for tillbaka på jobb efter sjukledigheten men det gick inte för jag fick inte luft! Men nu är klimpen i lungorna försvunnen och allt är väl, förutom konditionen som är totalt spårlöst försvunnen! Kanske den for mend klimpen nånstans?

På lördag firade jag min hälsa med karaoke på Biffi men det var ingen höjdare för karaokevärden var inte så proffsig som jag är van vid att de är och utbudet av sånger var skralt om man inte ville sjunga nåt sliskigt på finska. Söndagen firade jag min hälsa med att gå ut och efter lite samarbetsproblem fick jag igång motorsågen och tog ner några träd som får bli ved. Vi har egentligen akut brist på ved så det blir till att röja på tomten nu för att vi ska ha det varmt nästa vinter. Vi har så pass tätt med träd på tomten att det nog inte är nåt problem att röja, det blir bara luftigare och fint. Nu harmar det mig att jag inte passade på att ta “före-och-efter”-bilder! Det hade varit roligt att visa. Men jag är ju inte färdig än, så kanske jag ska passa på att knäppa några bilder innan jag fortsätter.

Vackert väder har det också varit de senaste dagarna och än lovas det solsken ett par dagar. Det är så otroligt skönt att kunna vända ansiktet mot solen och låta strålarna smeka kinderna. Jag blir så lycklig av ljuset! I morgon är jag ledig så jag ska njuta av ljuset till max men jag har inte ännu bestämt mig om jag ska fälla flera träd eller göra hushållsarbete. Båda behövs, men jag tror att solen får bestämma! Är det soligt är jag ute och njuter av den friska doften av skog, trä och motorsåg!
Ha det gott!

Vintersol- och snöglitterhälsningar
Janette

Kära Du,
jag tänkte att jag skulle skriva några brev. Försöka i alla fall. Det är så sällan jag skriver brev numera att jag nästan glömt hur man gör, men jag tror att Du gillar brev så jag skriver till Dig.
När man inte vet vad man ska tala om brukar man börja med vädret, det är ju tacksamt. Så jag börjar med vädret. För ett drygt halvår sen, i slutet av maj, låg jag på gräsmattan här hemma och solade. Jag tänkte att jag skulle inleda sommarsäsongen ordentligt och ta varje tillfälle i akt att jobba på en fin solbränna och bli riktigt brun under sommaren. Det var väl bra tänkt men lyckan var kortvarig. Den där gången i maj var enda gången jag solade på hela sommaren! I juni började det regna och sen dess har det varit regn och mulet mest hela tiden. Jag minns inte exakt men det känns som om inte solen visat sig på ett halvt år. Jag vet att det funnits soliga dagar, men de är nog väldigt lätträknade. Regnet övergick till snö när det blev kallare men solen lyser allt jämnt med sin frånvaro. Jag är så innerligen trött på regn, snö och fram för allt på bristen på solsken! Jag önskar att jag kunde slänga mig på nästa flyg till solen! Men som om inte bristen på solsken var nog så dras jag med flunssa. Det började före julen, en omgång utan feber som jag nästan repade mig från och nu efter nyår kom en ny omgång med hög feber. Febern har sjunkit undan men den drog fram en skrällande hosta. Jag är så trött på att vara sjuk och utan sol!
Förlåt, man ska inte inleda en brevväxling med klagovisor, jag vet. Det är inte rätt att börja med att hälla allt sitt missnöje över den andra men nu gjorde jag det ändå. Här har Du mig – en missnöjd, trött och gnällig brevskrivare.
Jag ska bättra mig till nästa brev, jag lovar!

Med gråvädershälsningar,
Janette

Väder, väder, är det ingen som pratar om nåt annat än vädret? Jag brukar säga att vi ska va tacksamma att vi har väder! Så att vi har något att prata om.
Det har varit så ombytligt väder att nog har vi haft samtalsämne alltid! Sommaren var regnig o sval, hösten reging och katastrofalt blöt och nu plötsligt en massa snö som väl snart smälter bort.
Hur som helst, det håller livet intressant att få följa med årstidernas framfart i naturen! Jag är gräsligt nöjd med att det är föränderligt och inte alltid bara ett och samma. DET tycker jag att skulle vara tråååkigt. Så här kommer en bild från min väg på jobb i morse. Varsågod och njut!

Jag borde vara tacksam, jag borde inte hetsa upp mig, jag borde andas lugnt och tänka på blodtrycket. MEN. Jag blir gaaaaalen av att tvingas köra 60 hela vägen från färjan hem för att första bilen i färjkön inte har nån brådska. Jo, jag förstår att det är mörkt, vått och risk för klövdjurskrock och man ska köra försiktigt men ändå, jag vill köra 80! Jag vill inte krypköra hela vägen hem.
Jag ser hjortar och älgar varje dag påväg till jobbet på morgonen men min erfarenhet är att även vilda djur avskyr regnväder och håller sig så stilla de kan på kvällen i mörkret när det regnar. De springer helst inte omkring på vägarna då. Så, jag tar en kalkylerad risk och kör normalt även i det våta mörkret.
Att jag blir så galen av att tvingas köra 60 beror på att min bil accelererar väldigt långsamt och topphastigheten är inget att skryta med så jag kan inte köra om 5 bilar sådär bara och jag vill ju inte köra 120 i mörkret, jag vill bara köra normalhårt och inte köra om bilar.
Slutsats; det är okej att köra 60 men släpp förbi resten av kön!

Det pratas om att åka till Lappland för att uppleva ruskan och jag tvivlar inte på att det är ett vackert och sevärt resmål. Men, det kommer alltid ett men. Man behöver inte åka bort för att njuta av höstens ljuvliga färgpalett. Lönnarna brinner som allra vackrast just nu och de är så fantastiska att jag aldrig kan se mig mätt på dem. Aspen är också ett färgrannt träd den här årstiden. Björken är lite trist gul men som kontrast till en mörkgrön barrskog är den också vacker.
Förra veckan lärde jag mig en ny grej man kan göra av lönnlöv – ROSOR! Det hade jag aldrig kommit att tänka på själv men när man läser nån blogg och följer nån link kan man plötsligt lära sig nåt nytt och skojigt. HÄR läste jag hur man kan göra. Så när jag visade min första ros som jag prövade på att göra för min arbetskompis sa hon att jag måste göra flera till bordsdekorationer. Så jag gjorde 4 stycken och de blev ganska söta. Nu väntar vi med spänning på hur de ska se ut när de torkar.