Det är några dagar sen prinsessan Lilians begravning och i kvällspressen har man kunnat läsa om kungafamiljens sorg och hur de visade sin sorg. Någonstans stod det att det “här brister det När mull från Lilians Villa Solbacken föll över kistan
kunde kronprinsessan Victoria inte hålla tillbaka tårarna i sorgen för
hennes älskade auntie Lilian.” och på finska kunde man läsa “Victoria liikuttui avoimesti: Kyynelehti kirkossa”. URK! Klart att de gråter på en begravning, så gör de flesta normala människor! På nåt sätt tycker jag att texterna röjer ett ideal där kungligheterna inte borde visa några känslor offentligt. Kunglig eller lantlolla men nog gråter man när man sörjer en kär person.
[Bilden lånad från Iltasanomats sida. Klicka på bilden för att gå till källan]
Jag gillar att läsa om kungligheterna men på samma gång tycker jag att det är lite fjantigt för de är ju vanliga människor de också. Kanske det är just där fascinationen ligger? Vanliga människor som har ett ovanligt jobb och liv? Det är de fantastiska kläderna, smyckena och hårkreationerna som jag beundrar. Tänk att få vara där själv nån gång! Men det jag definitivt inte saknar är den fruktansvärda mediabevakningen och avsaknaden av privat liv. Visst är det extravagant och visst är det fina fester men man vänjer sig med allt och för kungligheterna är det nog många gånger bara “en dag på jobbet”…
