Breven till världen

Nu har jag snart jobbat den första månaden som kyrkvaktmästare i Pargas och det känns som om tiden flugit förbi. Visst är mycket lika som det var i Nagu. Förättningar är förättningar oberoende var de är och mötet med människor är lika oberoende av ort. Visserligen har man lokala traditioner i detaljer o det är detaljerna som är det viktiga. Sen är det nog en hel del som är totalt annorlunda än vad jag varit van med. Först och främst jobbar jag i samfälligheten som betjänar två församlingar och så är det betydligt mycket större på många sätt, vi är en större personal, det är två större församlingar, det är flera händelser i veckan. Hittills i år har det varit över 30 jordfästningar i Pargas, i Nagu var det ganska normalt med 30 begravningar på hela året. I lördags hade vi 4 dop i kyrkan och Agricolakapellet och det fanns år när det var 4 dop i Nagu kyrkan på hela året. Så, det är en viss skillnad.
Det som jag varit allra mest förvånad över är att jag har haft så många lediga helger!! I Nagu församling hade jag en helg ledig i månaden och i praktiken lika på Seo men nu var jag ledig större delen av påsken (som är församlingens brådaste tid) och en hel helg till. Jag har jobbat 2 söndagar i april! Vilken lyx!! Men det kommer att ändra, mest för att jag själv lovat bort mig.
Så hur känns det nu då? frågar de flesta. Jo, tack, det känns bra, är mitt svar. Det känns faktistk jättebra att vara tillbaka i en kyrka. Jag kan inte säga annat än att jag upplever det som världens bästa arbetsmiljö att få spendera så mycket tid i kyrkobyggnaden! Det känns som om jag hittat hem igen, fast det inte är min barndomskyrka.
Idag tog jag med mig kameran till jobbet och knäppte några bilder i kyrkan.Det gäller att gå ner på golvet med kameran för att fånga kyrkans storhet.Det finns en sak på bilden jag inte såg förrän jag redigerade bilden som inte hör hemma på en kyrkbänk. Hittar du den?Jag gillar tydligen lite udda vinklar.Den här bilden är upp-piffad men jag gillar den skarpt.

Idag denna snöiga palmsöndag är jag “between jobs” (mellan arbeten). Igår gjorde jag min sista dag på Kaj Båge Ab dvs. Nagu Seo och i morgon börjar jag på mitt nya jobb som kyrkvaktmästare i Pargas kyrkliga samfällighet med stationeringsort Pargas. När jag för tre år sedan sa upp mig från mitt jobb som församlingsmästare i Nagu kände jag mig ganska färdig med det jobbet men nu efter en tid av vidgade vyer längtade jag tillbaka till kyrkans hägn. Att jag börjar jobba i Pargas känns helt rätt och väldigt spännande. Det är ju på sätt och vis samma gamla jobb men i en ny omgivning och en större arbetsgemenskap. Det ska bli riktigt roligt att få lära mig nya rutiner och andra sätt att göra samma saker på.

Dag tre började lugnt med härlig frukost i gott sällskap. Sen hastigt rafsa ihop bagaget och bussen jag tänkte hinna med åkte iväg utan mig. Jag hade tur och vi var flera på hotellet som inte hann med bussen så vi delade på en taxi.

Någon jag pratade med under dagarna tyckte att jag var modig som kom ensam. Jag förstår inte riktigt hur den tänkte. Jag reste inom Finland till ett tillfälle där jag förväntade mig finna hundratals finlandssvenskar och jag visste med säkerhet att jag skulle träffa människor jag kände. Visseligen har jag aldrig varit i Vasa på egen hand tidigare och aldrig har jag varit på Kyrkodgar tidigare men ändå, modig?? Nåja, jag kunde ju ha berättat om när jag har rest ensam i Europa tidigare och andra “modiga” saker jag gjort men jag ville ju inte skrämmas

Sammandraget av kyrkodagarna var Ungdomens Kyrkodagar som presenterade sina beslut för de vuxnas Kyrkodagar. Det var viktiga och bra beslut som de kommit fram till och jag hoppas verkligen att det var framtidens ledare vi såg och hörde. Ungdomar är kloka och förstående, synd bara att många vuxna växer ifrån det.

Festmässan i Trefaldighetskyrkan radierades och televiserades. Det var en upplevelse att få se hur de gjorde när de filmade. Ännu har jag inte sett eller hört resultatet men det ska bli spännande. Här kan du se festmässan på Arenan. Jag gillade alldeles speciellt att fira gudstjänst med så många kyrkvana deltagare. Psalmsången ljöd stark och växelhälsningarna fungerade just som de ska. Härligt att vara en av många!

Efter mässan hade jag gott om tid att äta lunch och inhandla vägkost till hemresan. På tåget kom jag att tala med en kvinna som var på väg hem från sin brors begravning. Vi pratade om allt möjligt och tiden gick snabbt. Hela helgen har präglats av möten med bekanta och nya människor. Det har varit en härlig helg och jag är verkligen glad att jag kom mig iväg!

Bilder från Kyrkodagarna finns i galleriet.

Andra dagen på Kyrkodagarna vaknar jag med huvudvärk och trött kropp.
Som tur är valde jag redan på kvällen att inte stressa på morgonen utan
gav mig tid att ta det lugnt och njuta av hotellfrukosten. Jag sökte mig
till universitetsområdet och lyssnade till Maria Küchen, en strålande
talare och författare från Sverige. Det knäppa är att det hon sade var
inga stora revulutionernde saker eller statshemligheter, hon lyfte fram
det som vi visste men inte formulerat. Vi ska stå för vår tro om vi vill
bli tagna på allvar. Vi behöver inte göra så stora saker utan låta våra
handlingar så frön i andra. Vi får komma ihåg att kyrkan är den plats i
denna stressade, pressade värld dit man får komma och vara sig själv,
en fristad. De sociala rummen i församlingarna är viktiga och oaser för
alla som deltar.

Temagruppen jag valde behandlade sociala medier
(SoMe) som är ett verktyg på kommande i församlingarna. Det är lätt och
billigt att nå många och de allra flesta ungdomarna finns på Facebook.
Det finns många fördelar med SoMe men också faror. Vi behöver vara
medvetna om farorna men vi måste ändå våga utnyttja SoMe. Andlligt liv
på webben är ett projekt som har som mål att utbilda en tredjedel av
församlingarnas anställda i sociala medier för att möta
församlingsmedlemmarna på nätet. Jag tycker att det skulle vara
jätteviktigt att så många anställda som möjligt skulle få insyn i de
sociala medierna. Jätteviktigt är också att de anställda, ALLA anställda
som ser sig behöva det, skulle få bra arbetsredskap som datorer,
tabletter och telefoner för att kunna jobba på webben. Var ska
församlingen vara om inte där dess medlemmar är?

Seminariet jag
deltar i behandlar svenskan i Finland. Det är ett viktigt ämne och i
dessa tider av sammanslagningar till höger och vänster är det
livsviktigt att svenskan överlever. Men, jag måste erkänna, gäsp, att
jag inte riktigt orkar engagera mig. Det är en panel med mycket duktiga
människor och jag hyser stort förtroende för att de kommer att jobba
vidare för att bevara och vidareutveckla det finlandssvenska.

Kvällen
lovar gemenskapskväll i Trefaldighetskyrkan och senare Musikcafé i
kryptan. Jag har redan träffat många vänner och bekanta och jag känner
mig glad och nöjd över att jag kom mig iväg till Vasa. Det har varit en
semester för själen!

Vill du läsa mera kan du läsa mitt blogginlägg på Kyrkpressen.

Till att börja med några bilder från Vasa “by night”. Det var en verkligt fin solnedgång här idag.
Så till kyrkodagarna. Det har varit en fin inledning och riktigt roligt att träffa nya människor. En stand-uppare fick bli stand-in-are för biskopen som skulle komma från Sverige fick flyget inhiberat rakt framför näsan och hann inte fram i tid. Den här killen, Jonas Helgesson, är en ohyggligt bra föreläsare. Han är rolig och är bra på att väcka folk. Det satte igång mångas hjärnor i kväll och det han sa gick pang rakt i hjärtat på oss hela bunten!Kvällen avslutades med Iona-inspirerad mässa i Brändö kyrka. Så jag grät! Det var så vacket och så varm stämmning och så härligt och jag är så trött. Tårarna rann i strida floder och näsduken ville inte räcka till.

Nu är det god natt och see ya tomorrow!
Over and out.

Jag har tidigare skrivit i Svängrums blogg, gubben och jag har en blogg för våra vänner, så öppnade jag en egen blogg och idag har jag skrivit första inlägget i Kyrkpressens specialblogg inför det stundande stiftsfullmäktigevalet. Det är bloggomani just nu!

Ifall att det har gått någon förbi så är jag uppställd i valet för stiftsfullmäktige. Då kommer väl följdfrågan – vad är stiftsfullmäktige? Enligt Borgå stifts webbplats är svaret: Stiftsfullmäktige är ett organ som deltar i
stiftets administration. Till stiftsfullmäktiges huvudsakliga uppgifter
hör att godkänna stiftets verksamhets- och ekonomiplan samt dess budget. Stiftsfullmäktige leder tillsammans med biskopen och domkapitlet verksamheten i stiftet. I frågor som rör verksamhet och ekonomi är stiftsfullmäktige det högsta beslutsfattande organet.

Så nu försöker jag bli invald i stiftets högsta beslutsfattande organ. Lite knäpp måste jag nog vara… Men, det behövs väl knäppa personer också. Jag tycker ju att det är intressant med kyrka, stift och församling och jag tycker det är intressant att träffa alla dessa människor från stiftets alla håll och kanter. Till på köpet tycker jag att det är skoj att resa kring i svenskfinland, och nåja, i Finland och resten av världen med för den delen.

Nu ska jag ändå koncentrera mig på att fortsätta blogga. Hitta på nya saker att skriva om och fota så att det sku bli lite bilder här på bloggen att pigga upp dig med!

På Trettondagen firade jag högmässa i Pargas kyrka. Det var Henric Schmidts avskedspredikan och det var en känslosam men vacker högmässa. Kön till nattvarden var lång, det var många som ville dela denna sista officiella högmässa. Henric har sagt att han tycker om att predika och det märks, hans predikningar är sådana man gärna lyssnar till. Han är vardaglig, varm och en av församlingen. Det är inget spel för gallerierna eller något pompöst över honom. Jag minns bra en gång när jag firade gudstjänst i Pargas en helt vanlig söndag och Henric stod utanför altarringen under största delen av gudstjänsten. Han var liturg men han var en del av församlingen. Han ledde gudstjänsten men han satte sig inte över församlingen med att stå vid altaret i en maktposition utan satt i första bänkraden och ledde gudstjänsten från koret framför altaret. Jag var häpen och rörd. Jag hade aldrig förr upplevt en präst leda gudstjänsten på det sättet men jag kände att det var just så här det ska vara. Prästen är en av oss vanliga dödliga men han/hon har till sin uppgift att leda gudstjänsten. Det är inget konstigt med det, det sak inte vara något konstigt med det utan det får göra oss alla delaktiga.
(bild från ÅU/Foto Anja Kuusisto)

Efter högmässan bjöds det på lunch i församlingshemmet. Efter lunchen uppvaktades Henric med blommor, presenter och tal. Talen beskrev Henric som den uppskattade, omtyckta präst och kyrkoherde han är. Det är många som kommer att sakna honom i församlingens verksamhet och i predikstolen. För att inte tala om alla dop, vigslar och jordfästningar han kommer att ombes ta hand om! Jag önskar att han ändå får den lediga tid han och hans familj längtar efter. Att efter så många år få rå sin egen tid kommer säkert att kännas ovant men säkert välkommet.

Tack Henric för alla dessa år och välsignelse över den återstående tiden!

Här kommer en liten julhälsning med tanke på trettondagen.https://youtube.com/watch?v=SO1j5axeIe8%3Frel%3D0Vi får göra som de vise männen och förundras över att ett så litet nyfött barn kan vara en kung och frälsare.