Heh, nu vet jag inte riktigt om jag ska publicera den här produkten av inspiration men jag kan inte låta bli… Det hänger alltså ihop med bilderna från förra inlägget.

Dimman sveper sitt kalla täcke över jorden

Är som en vinterandedräkt i vinden

Varje kropp känner kylan krypa under huden

Dödens kalla tunga fukten, slickar kinden

I den svarta myllan under våta löven
väntar

Den sprittande våren på sin tid i solen

Lökar, frön och rötter redan länge längtar

Att få visa upp sin varma prakt i alla
skrymslen

I dimman hörs fågelsången ivrigt lova

En bättre dag kan komma i morgon redan

En soluppgång och vi kan inte mera sova

För kyla, dimma, fukt har jagats hädan

I en dag av sol och värme vaknar livet

Du och jag och alla andra

Ser sommaren som redan givet

Fast våren har lång väg kvar att vandra

PS. Jag lovar att inte bli poet!