Idag ordnades den åttonde potatisfestivalen De Vita Päron (dialektalt uttal!) i Nagu i södra hamnen. En av överraskningarna var vem som skulle vara Evita och sjunga päronsångerna. Det var jag uppträdde som Evita Päron. Jag hade skrudat mig i långklänning med jacka och fin hatt. Det är två sånger som sjungs varje år till melodin “Don’t Cry for me Argentina” med texter av Rosi Eskills o Gitta Holmberg. På Bambuser finns det en snutt av mitt uppträdande som Dan Strömberg lagt upp.Somliga kom och sa att de inte kände igen mig. Hihi.
Den andra riktigt stora överraskningen var vem som utsetts till årets potatisknöl. Det är en hedersutnämning som tilldelas en välförkänt person. I år skedde nomineringarna via allmän omröstning och Multicultis styrelse och jag lyckades med århundrades kupp!!När nomineringen gick trögt startade Mona en kampanj för att få folk att rösta på mig och utan att jag visste det startade jag en motkampanj för att få Mona utsedd till Knöl. Jag hade större framgång och många många röstade på Mona, men det visste inte hon. Så i samråd med styrelsen och Dan på Nagu och Korpobladet lät vi Mona tro att det var jag som fått mest röster och skulle utses till Knöl. Så när hon stod där med mikrofonen i handen överraskade vi henne med att berätta hur det egentligen låg till. Det var en mycket rörd Mona som blev totalt förstummad. På banderollen som Dan gjort står ord ur nomineringsmotiveringarna.Det var det absolut roligaste jag gjort på länge! Att få vara med och överraska en så fantastisk person så fullständigt! Mona, du har förtjänat den här utnämningen länge och jag är glad att vi kunde ge dig detta nu!Här är den nykorade Potatisknölen och potatisgeneralen Mona med sin älskade Kaj som snällt ställer upp på det mesta och hjälper till.