Det har varit lite torrt på bloggfronten på sistone. Det har inte berott på att jag glömt bort bloggen utan på att det åter en gång känns som att jag inte har nåt att skriva om. Jag känner mig dötråkig men jag ska ändå göra ett försök att skriva om mitt dötråkiga liv…

I morse när jag kom ut i köket stod det tio rosa rosor och ett paket och väntade på mig. Pasi hade haft roligt när vi var i Åbo igår och lyckades överraska mig. I paketet fanns en bit till mitt Zopini-armband (liknar Nomination för den som känner det märket bättre) med ett vackert stort hjärta med småsmå diamanter (?) i. Jag har pratat så mycket om vår 10-års bröllopsdag att han inte kunnat glömma den, men att han faktiskt skulle köpa ett smycke åt mig hade jag inte trott, för han har påstått att det är en dag som alla andra… Så, där stod jag utan nån gåva åt honom. Det får väl bli en överraskning nån annan dag.

I dag hade vi hjälp av ett par vänner att plocka ved i häckar och städa upp i trädgården. Det är SÅÅ mycket roligare att göra såna småtråkiga saker när man är flera! Duktiga vänner har vi och glatt jobbar dom på bara för mat-lön. Jag fixade till en lunch med helgrillad grisstek, gräddpotatis och svampsås, grillad majs och paprika samt grönsallad. Mamma o pappa inbjöds även de till lunchen. Det blev en riktigt lyckad lite lyxigare lunch, blåbärspajen till efterrätt fick vänta nån timme för alla var så mätta efter maten. Så mitt i lunchen avslöjade Pasi för våra vänner att det idag är 10 år sedan vi gifte oss. VA?? sa vännen T, och så har vi vedatalko en sån dag?? Tja, vad sku man hitta på då? Det är ju trevligt med sällskap och få bjuda på fin lunch, tyckte vi… Efter lunchen fräschade jag upp mig och sen styrde jag kosan mot Åbo och Akademin. Kvällen ägnade jag åt föreläsning i ‘religion och genus’ – så romantiskt slut på den bröllopsdagen.

I morgon blir det mera föreläsning och sen firar vi Forneldarnas natt och dess 20-års jubileum.

PS. Jag beklagar att det inte blev nån bild i detta inlägg – tråkigt.