Igår blev jag såå trött på dessa eviga
fördomar om vad kvinnor o män kan/ska göra… Suck!
Städerskan undrade om jag kunde ta mig en
titt på en lavoar som läcker och visst kunde jag det. Jag tog med mig lite
packningar (som senare visade sig att inte passa) och gick iväg och skruvade
upp avloppet från lavoaren. Vanligtvis är det packningen som är sönder när det
läcker. När jag började greja kom en kvinna, anställd i församlingen, och undrade om jag
kunde sånt där. Jag veeet att hon inte menade nåt illa och jag veeet att det är
ovanligt med kvinnor som grejar, fixar, monterar och reparerar MEN jag är
anställd som vaktmästare och hade det varit nån av de andra vaktmästarna
(d.v.s. en man) hade hon aldrig kommit på tanken att fråga om kunskaperna!
Varför ska jag hela tiden måsta
“försvara” mig? När ska jag lära mig att svara försmädligt “Nej,
jag har ingen aaaaning om vad jag håller på med men det här verkar gå att
skruva i bitar och Leif kan säkert komma o fixa det sen.” Jag är
innerligen trött på de förutfattade meningarna folk har om vad andra människor
förväntas kunna. Att jag kan städa o koka kaffe är det ingen som ifrågasätter.
Konstigt då.
Så lugnar jag ner mig lite och kommer ihåg
att jag ju faktiskt är den första kvinnliga vaktmästaren som jobbat i församlingen
i Pargas. Det tar väl fem år eller så innan personalen (och församlingsborna)
vant sig vid tanken på en kvinna kan ha skitiga händer och verktygsbacken som
bästa vän…
PS Klickar du på bilden kommer du till en kul webbplats 
