Nu har jag snart jobbat den första månaden som kyrkvaktmästare i Pargas och det känns som om tiden flugit förbi. Visst är mycket lika som det var i Nagu. Förättningar är förättningar oberoende var de är och mötet med människor är lika oberoende av ort. Visserligen har man lokala traditioner i detaljer o det är detaljerna som är det viktiga. Sen är det nog en hel del som är totalt annorlunda än vad jag varit van med. Först och främst jobbar jag i samfälligheten som betjänar två församlingar och så är det betydligt mycket större på många sätt, vi är en större personal, det är två större församlingar, det är flera händelser i veckan. Hittills i år har det varit över 30 jordfästningar i Pargas, i Nagu var det ganska normalt med 30 begravningar på hela året. I lördags hade vi 4 dop i kyrkan och Agricolakapellet och det fanns år när det var 4 dop i Nagu kyrkan på hela året. Så, det är en viss skillnad.
Det som jag varit allra mest förvånad över är att jag har haft så många lediga helger!! I Nagu församling hade jag en helg ledig i månaden och i praktiken lika på Seo men nu var jag ledig större delen av påsken (som är församlingens brådaste tid) och en hel helg till. Jag har jobbat 2 söndagar i april! Vilken lyx!! Men det kommer att ändra, mest för att jag själv lovat bort mig.
Så hur känns det nu då? frågar de flesta. Jo, tack, det känns bra, är mitt svar. Det känns faktistk jättebra att vara tillbaka i en kyrka. Jag kan inte säga annat än att jag upplever det som världens bästa arbetsmiljö att få spendera så mycket tid i kyrkobyggnaden! Det känns som om jag hittat hem igen, fast det inte är min barndomskyrka.
Idag tog jag med mig kameran till jobbet och knäppte några bilder i kyrkan.Det gäller att gå ner på golvet med kameran för att fånga kyrkans storhet.Det finns en sak på bilden jag inte såg förrän jag redigerade bilden som inte hör hemma på en kyrkbänk. Hittar du den?Jag gillar tydligen lite udda vinklar.Den här bilden är upp-piffad men jag gillar den skarpt.