Dag tre började lugnt med härlig frukost i gott sällskap. Sen hastigt rafsa ihop bagaget och bussen jag tänkte hinna med åkte iväg utan mig. Jag hade tur och vi var flera på hotellet som inte hann med bussen så vi delade på en taxi.
Någon jag pratade med under dagarna tyckte att jag var modig som kom ensam. Jag förstår inte riktigt hur den tänkte. Jag reste inom Finland till ett tillfälle där jag förväntade mig finna hundratals finlandssvenskar och jag visste med säkerhet att jag skulle träffa människor jag kände. Visseligen har jag aldrig varit i Vasa på egen hand tidigare och aldrig har jag varit på Kyrkodgar tidigare men ändå, modig?? Nåja, jag kunde ju ha berättat om när jag har rest ensam i Europa tidigare och andra “modiga” saker jag gjort men jag ville ju inte skrämmas
Sammandraget av kyrkodagarna var Ungdomens Kyrkodagar som presenterade sina beslut för de vuxnas Kyrkodagar. Det var viktiga och bra beslut som de kommit fram till och jag hoppas verkligen att det var framtidens ledare vi såg och hörde. Ungdomar är kloka och förstående, synd bara att många vuxna växer ifrån det.
Festmässan i Trefaldighetskyrkan radierades och televiserades. Det var en upplevelse att få se hur de gjorde när de filmade. Ännu har jag inte sett eller hört resultatet men det ska bli spännande. Här kan du se festmässan på Arenan. Jag gillade alldeles speciellt att fira gudstjänst med så många kyrkvana deltagare. Psalmsången ljöd stark och växelhälsningarna fungerade just som de ska. Härligt att vara en av många!
Efter mässan hade jag gott om tid att äta lunch och inhandla vägkost till hemresan. På tåget kom jag att tala med en kvinna som var på väg hem från sin brors begravning. Vi pratade om allt möjligt och tiden gick snabbt. Hela helgen har präglats av möten med bekanta och nya människor. Det har varit en härlig helg och jag är verkligen glad att jag kom mig iväg!
Bilder från Kyrkodagarna finns i galleriet.
Mod. Intressant begrepp. Skulle ha reagerat precis som du i det här fallet. Modigt att fara till en finlandssvensk stad för att träffa en skock svenskaspråkiga kristna mänskor? Hur farligt kan det va? Kanske om man är finsk ateist? Eller rädd för att bli omvänd?