Breven till världen

Regnet står som spön i backen – bokstavligen. Fast det varade inte så lång stund utan det var bara en åskskur. Jag fick bilen tvättad på köpet men mina planer för trädgårdsarbete kan jag glömma. Igår var det en underbart vacker sommardag men jag var tvungen att spendera största delen av den borta hemifrån så inte blev det nåt gjort i trädgården då. Få se om solen skulle kunna visa sig ännu idag och kanske i morgon så att jag skulle få nånting gjort ändå. Annars blir jag jättesur. Så det så.

Jag känner en liten panik ligga på lur i kroppen. Jag borde hinna stanna upp och njuta NU. Just idag. I dessa minuter. Nu på sekunden. För just nu spricker löven fram på björkarna. Häggen är redan vackert grön medan ädelträden håller inne med sin grönska ännu en liten stund. Men det är nu det händer. Det är just nu livet föds igen efter den dystra vintern. För att döva paniken lite grann stannade jag till vid Lenholmens ljuvliga ekar och fotade. Det är sååå vackert just nu. Och grönskan, den är så bedövande, livgivande, härligt GRÖN just nu! Jag är helt kär i alla underbart gröna gräsmattor nu på våren.
Ta dig en minut och njut!

I förrgår lyssnade jag till Fotosnack! där fyra fotografer visade 20 bilder och fick tala 20 sekunder om varje bild. Det var jättegivande och roligt att se hur olika bilder de hade tagit och hur olika stil de har. Jag blev förstås och fundera på om jag också skulle plocka ut 20 favoriter av mina bilder och kommentera dem, men det får bli till en annan dag. Idag är det dimmigt, fantastiskt, ljuvligt dimmigt så jag tog kameran med mig och gick ut i skogen. Jag fotade 78 bilder i skogen men bara några blev sådana jag är nöjd med. Sist och slutligen tycker jag att det är svårt ljus idag! Det jag trodde blev en bra bild visade sig ha konstigt ljus när jag ser på bilden på stora dataskärmen. Nå, det är väl då man lär sig – eller så inte… Men skönt var det att ge sig ut i friska luften och det är alltid skoj att fota. Det är lite lustigt med de här bilderna för jag tycker att de reflekterar en stämning av höst mera än av vår! Vårvintern är nog aningen dyster i färgerna men jag önskar att jag hade kunnat fota fågelsången! Oj, vilken konsert hela promenaden var! Småfåglarna sjunger som galna just nu så jag borde ha tagit med mig bandspelaren också.

Det har blivit riktigt vinterkallt nu och det känns väldigt ovant. Men
det vackra vädret med härligt solsken klagar jag inte på. Det gör mig på
så gott humör att få en rejäl portion av solljus varje dag.Det har bildats klara fina istappar på bergväggarna. Det ser ut som om någon hällt vattnet och det har stelnat som genom ett trolleri.När det är fukt i luften och det blir kallare bildas härliga iskristaller. Det ser ganska lustigt ut, tycker jag.Haren har gått sin egen väg ut över isen. Det var alldeles fullt av olika spår på isen nära stranden men haren hade varit modig och skuttat iväg mot nya äventyr.Solen när inte särskilt högt över horisonten mitt i vintern men jag är glad att få se den alls. Och när det är riktigt kallt är det trevlig att baka något mumsig.Jag har bakat Runebergare i formar som kallas italienska bakelseformar. Det är stadiga muffinsformar och jag gillar dem skarpt! Det kommer att bli flera skapelser i de formarna – det vågar jag lova!

… men ingen gör något åt det!

Jag hade inte alls tänkt ägna mig åt väderobservationer här men nu är det gräsligt högt vatten och blött, blött, blött överallt! Bryggor ligger under vatten, åkrar svämmar över och på låglänta ställer kommer havsvattnet nästan upp på vägen. Det känns extremt men jag minns själv ännu högre vattenstånd så nog har det varit blött förr också.

Men det där med hur man minns vädret är väl som diskussionen jag hade med pappa för en tid sen.
Jag: Det sägs att mannaminnet sträcker sig 5 år bakåt.
Pappa: VAD säger du??? Det stämmer inte!
Jag: Ja, alltså….
Pappa: Mannaminnet sträcker sig från en höststorm till nästa! För se folk säger alltid “så här hårt har det nog aldrig stormat förr”

Jag ger pappa rätt, mannaminnet är från en storm till nästa.